Barndomen kommer ikapp

imagesCAHMH9Z2

Din famn, min trygga hamn

Jag vet inte varför, men igår fick jag en liten flashback från min barndom och insåg något som jag inte insett förut. Jag har haft minnen från det, men aldrig rikigt förstått exakt vad det var jag mindes. Jag kommer ihåg att det var en av de helger jag och min bror hälsade på hos pappa. Jag kanske var 7 eller 8 år. Jag kommer ihåg att vi träffade en av pappas vänner som jag minns från när jag var ännu mindre då vi brukade hälsa på hos den vännens mamma och äta bullar. Jag tror vi var i hans lägenhet i något av de lite sämre områdena i Luleå och antagligen dracks det rätt flitigt. Sen har jag en del luckor, men det jag minns sen är att vi – jag, brorsan och pappa, går utomhus i snön och att pappa är arg. Sen får vi sova i ett rum med två sängar någonstans. Varken hos vännen eller hos pappa. Jag har som sagt haft minnesbilder från detta, men inte analyserat det speciellt mycket. Det jag insåg igår är att vi mest troligt hamnade på något slags härbärge eller något annat ställe där de tog emot folk som hamnat lite snett.

Precis där när det blixtrade till av bilder och minnen så började jag förstå hur snett mitt inre egentligen är. Jag har alltid tänkt att jag varit så stark och psykiskt stabil att min barndom inte påverkat mig så som den påverkat min bror, men när minnen plötsligt visar sig som ger en insikter så börjar man ju undra hur mycket som finns där inne som är dolt bakom någon skyddsmur. Finns det minnen jag förträngt eller förvanskat för att de inte ska göra så ont? För att de inte ska förstöra mig. Och varför kom det där just nu?

Min teori är att minnen börjar tränga fram för att jag äntligen känner mig trygg. Jag var trygg med Exet också i princip ända fram till slutet, men när vi träffades hade jag just förlorat min mamma så alla mina demoner på den tiden handlade om sorgen och saknaden efter henne. Det är ju inte förrän efter Exet och alla konstiga relationer sen dess som de här andra demonerna vaknat. Daddy-issues. Rädslan att bli lämnad av alla män som någonsin betytt något. Rädslan att bli lämnad för att jag gör något fel. Den rädslan har krympt till något väldigt väldigt litet sen jag träffade Snickarn. Den kommer nog alltid att finns där i bakgrunden, men tryggheten i honom och det vi har är betydligt större och starkare. Så kanske kan jag bättre bearbeta mina mindre vackra minnen nu.

Minnen av röklukt. Spritindränkta lägenheter. Konstiga människor. Min pappa som skrek och gapade. Slagsmål med unga killar på väg hem från någon fyllefest medan jag och min bror såg på. Hur pappas kvinnas tänder skallrade mot glaset hon drack ur när han slog henne i bakhuvudet vid middagsbordet. Gubben som skrek åt mig att jag var dum i huvudet och behövde en kalldusch för att jag inte visste hur man spelade biljard. Jag var 9 år gammal. Porrfilmerna som pappa hyrde och tittade på när han trodde att jag sov. Spriten jag fick i mig för att hans kvinna sa att det var vatten med salt i istället för att ta glaset ifrån mig. Grannen som hotade pappa med kniv. Pappa som slog sönder kylskåpet.

Jag vet inte varför, men jag kommer ihåg att jag önskade att jag fick åka till pappa ensam någon gång. Utan brorsan. Jag vet inte om jag på något sätt tänkte att allt skulle vara annorlunda då, att pappa skulle bli annorlunda. Bli tvingad att ta sitt ansvar. Men så här i efterhand är jag glad att mamma aldrig lät mig göra det. Brorsan tog nog hand om mig mer än jag någonsin fattade då. Han skyddade mig. Kanske är det därför han är mer skadad än jag, för att han fick se och ta de smällar som han skyddade mig ifrån. Sen blev rollerna ombytta tills jag inte orkade längre. Nu har vi inte pratat med varandra på över ett år. Ingen av dem vet om hur mitt liv ser ut nu, att det äntligen finns en trygg famn att somna i.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s