Så här är det

imagesCAPP89FC

Det är ungefär nu de brukar börjar försvinna om de ens stannat så här länge. Och den här gången är inget undantag…

Eller nej, så taskig ska jag inte vara 🙂 Skoja bara! För så här är det:

Först stannade ett par skor  kvar när han åkte för att jobba uppe i norr. Bara att se de där skorna stå där bland våra gav mig en lite varmare känsla när jag kom hem. Sen stannade en skjorta och ett par jeans kvar. Skjortan doftade av honom när han inte var där och när jag saknade honom som mest kunde jag ta upp den och hålla den mot näsan och andas in honom. Jeansen var jag såklart tvungen att testa. Det har aldrig funkat förut med andra killar, de har inte gått på. Men de här sitter precis så där snyggt löst som ett par äkta boyfriendjeans ska göra. Därefter stannade en luktagottflaska kvar i badrummet, samma doft som sitter på hans skjorta. En liten indikation på närvaro som varken jag eller M är van vid, men inte har något emot.

Sen vi började träffas har han bara sovit i sin egen lägenhet en enda natt. Förutom de nätter han sovit i norr har han sovit med mig. Han har såklart varit hemma ibland, men inte över natten. Vi åker dit ibland tillsammans på söndagarna när M är hemma och vi vill ta farväl innan han åker och jobbar. Så hans lägenhet står där tom och övergiven. Nu är det arbetsbrist där uppe så han är varslad och hempermitterad fram till jul, sen ska han jobba med sin pappa eller i alla fall på närmare ort. Vilket innebär att han nu kommer vara hemma hela tiden. Så nu har något hänt som jag inte för mitt liv skulle kunna föreställa mig för två månader sen: jag har liksom gått och blivit med sambo.

Jag har alltid varit sån här. När något känns rätt och naturligt ser jag ingen vits med att ta det lugnt bara för sakens skull. Hur ska vi göra det liksom? Ska han sitta i sin lägenhet och jag i mitt hus och längta efter varandra, men inte vara tillsammans bara för att reglerna säger att man inte ska ha så bråttom? Inte ens M tycker det är konstigt. Till en början sa hon knappt hej när han kom och smet in på sitt rum och stannade där tills han åkte. Enda kommunikationen var via sms. Men ganska snabbt har hon släppt sin reservation. Förra söndagen var det som tydligast. Jag och Snickarn låg i sängen och pratade innan hans avfärd. Då kom hon och la sig på min andra sida och pratade med oss. Och för någon dag sen när jag frågade vad hon tycker om att han skulle bo med oss svarade hon med ett skratt att det gör han ju redan.

Han är en rolig prick. Kanske typiskt killar egentligen. Han måste få komma på saker själv. Jag frågade för någon dag sedan om han tänker fortsätta bo i bilen eller om han vill ha någonstans att ha lite kläder. Då började han skruva på sig och tyckte att det är lättare att fly om man bor i bilen. Om jag inte var så säker på honom i övrigt hade jag nog blivit väldigt ledsen och rädd av det, men jag tänkte bara att jag skulle låta det bero eftersom jag börjat fatta hur han fungerar. Det tog bara en dag så frågade han lite försiktigt om han kunde hänga sina jobbkläder någonstans. Sen sa jag nåt om garderobplats och då blev reaktionen ungefär samma som med bo-i-bilen-frågan. Sen igår sa han att han känner sig lite trångbodd i sin väska som alltid ligger på sovrumsgolvet. Då kan man inte annat än att le. Han är så söt när han gör så där. Måste komma på allt själv, jag får inte överrumpla honom.

Lägenheten har han sagt att han ska ha kvar och det tycker jag är klokt. Inte för att jag tror att han behåller den för att han är osäker på oss, men bara för att man är kär behöver man inte vara dum. Har han kvar den om två år så kanske jag börjar fundera. Men så i helgen började han spåna på att renovera köket där för att kanske kunna tjäna lite mer på försäljningen. Så tankar på att göra sig av med den finns där ändå. Han kallade mig sambo för någon dag sedan och säger ”hem” om mitt hus. Jag trodde innan han kom in i mitt liv att jag varit singel för länge för att kunna bo med någon igen. Det var så längesen sist. Men det faller sig ganska naturligt hela tiden med honom. Allt. Och både jag och M lär oss saker hela tiden. Det trodde jag aldrig, att jag skulle lära mig så mycket av någon som är så mycket yngre. Det där med åldern är för den delen något jag börjar släppa mer och mer. Vi synkar som personer och det är allt jag behöver veta just nu.

Annonser

4 tankar om “Så här är det

  1. Läser men kommenterar sällan men nu måste jag! Blir så glad för din skull.:) Jag är precis som Snickaren och reagerade likadant när pojkvännen lade fram liknande förslag. Försiktig och trög, men det betyder ju inte att man inte vill, är bara sådana vi är en del av oss.:) Nu är vi sambos och lägenheten som jag behöll några månader, just in case, är uppsagd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s