Sparka bakut

imagesCAAYU30P

Spring inte din väg som alla andra…

Det verkar som jag inte på något sätt kan klara av att få dem att stanna. Jag inser det nu och jag vet varför, men jag vet inte hur jag ska kunna förändra det. Jag skrämmer bort dem, men jag vet inte hur jag ska stoppa mig själv. Sen att vissa är mer lättskrämda än andra är ju en faktor jag inte heller rår på.

Känslan av osäkerhet som började bygga bo i mig under PMS:en ville inte riktigt ge med sig när det väl var över heller. Jag saknade honom och ville försöka få till att vi kunde ses trots att jag var i Sthlm över helgen, annars skulle det bli så länge mellan gångerna. Och min osäkerhet gjorde ju inte det hela bättre. Jag försökte först på väg till flyget på fredag, men lyckades inte. Och han var inte så angelägen. Det gjorde att min helg blev full av tankar och illavarslande känslor. Igår på väg hem från flyget gjorde jag försök nummer två, men då hade han problem med dottern så det blev inte då heller. Och när jag frågade när vi skulle ses så kunde han inte komma med några tydliga svar. Då kunde jag inte hålla mig mer och frågade om han ens vill fortsätta ses, för det känns som att jag är mer angelägen. Då svarade han ”nej, inte om du ska pressa mig…” Han sa att han är allergisk mot sånt och sparkar bakut direkt, att det antagligen är anledningen till att han fortfarande är singel.

Jag sa att det inte var min mening att pressa, men att jag skulle vilja känna, även om jag vet att vi inte kan ses så ofta, att han VILL ses. Jag behöver inte ha bråttom bara jag vet hur han vill ha det, annars vet jag ju inte vad han anser vara press. Jag ville egentligen bara säga att jag saknar honom och vill träffa honom, inte lägga någon börda på honom. Han sa att han vill ta det jävligt lugnt och känna efter. Bra, då vet jag! Men jag kan inte hjälpa att jag känner att han redan bestämt sig. Det var som att han bara ger en chans och sköter man inte sina kort rätt så är man ute ur leken direkt. Jag är fullt medveten om att jag kan bli lite jobbig, men allt jag egentligen vill då är att personen i fråga ger mig en kram och ler och säger att allt bara sitter i mitt huvud. Inte som han gjorde som fick mig att känna att jag var värd så lite att han bara kan kasta bort mig så fort jag gör ett litet fel i hans ögon.

Förutom att det var ett mindre roligt samtalsämne så är det första gången vi egentligen pratade ordentligt. Jag kommer att vara tyst nu och låta honom varaoch hoppas att han inser själv att det vi har är värt mer än att bara kastas bort. Men hjärtat är ledset nu, riktigt ledset…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s