Praktiskt romantisk

thCA9HP7E6

Att du är där för mig räcker längre än hjärtan som bleknar…

Jag visste att vi skulle ses i helgen, men ännu på fredag vid lunch visste jag inte när eller var eller hur. I mitt pms:iga läge ville jag inte vara för på och för tjatig så jag lät det vara. Dessutom är vi så pass kort in i vad vi nu är att Alla hjärtans dag är lite smått tveksamt hur man ska hantera. Hur som helst skulle vi tydligen ses på fredag, han hade bara inte delgett mig planerna. Typisk kille!

När jag kom dit höll han på med maten, men tyckte att jag kunde lägga mig i soffan och slappna av under tiden. Jag fick inte hjälpa till. Förutom maten såg jag inte skymten av något ens lite typiskt romantiskt. Det hade jag inte räknat med heller, han är inte den typen. Men maten var supergod och han hade tagit fram löjrom som han vet att jag älskar. Till maten hade han köpt rosévin för att han vet att jag inte dricker rött. Sen när vi satt oss i soffan och jag hämtade vatten sa han att det fanns Pepsi i kylen. Också för att han vet att jag vill ha det. Då var det ganska lätt att le. Han snappar upp detaljer som egentligen är små, men som egentligen är viktigare för mig än blommor och hjärtan och choklad.

På lördag åkte vi ut med skotrarna. Vi packade med mat och medan jag klädde på mig skoterstället gick han ut och körde fram min skoter. Under hela vägen ut i skogen kunde jag se hur han kollade så jag var med. Väl framme vid den timrade kojan i skogen eldade han och så grillade vi hamburgare och skämtade om hur rejäl han är. Och på hemvägen fick han bevisa det till det yttersta. Vi tog en annan väg och ganska snart hade jag kört fast. Min skoter är mycket kortare än hans och gräver lätt ner sig. Vi grävde, drog och slet oss svettiga och han gav mig råd hela tiden för att jag skulle komma lös. Det där upprepade vi sedan fem gånger till. Efter fjärde gången jag körde fast var jag så trött att jag bara slängde mig i snön helt uppgiven. Då försökte han peppa mig att inte ge upp.

En skoter väger några hundra kilo, så att få lös den ur en meter snö är inte någon söndagspromenad. Skyhög puls, blåsor i händerna, skrikande muskler, blodsmak  i munnen och sjöblöt i svett. Lägg till en hjälm som trycker håret mot en svettig hårbotten. Man är så supersexig när man då i utmattning tar av hjälmen och sen slänger sig i snön som ett tjurigt litet barn. Men ändå efter den sista fastkörningen tog han tag i mig och försökte kyssa bort min sura min. Då kan man inte heller låta bli att le. Han kanske inte är den som säger gulliga saker eller ger mig blommor på Alla hjärtans dag, men han är praktiskt romantisk. Han tar hand om mig, inte för att jag ber om det utan för att han vill. De små sakerna som visar att han lyssnar när jag pratar och de sakerna som visar att han, trots brister i det romantiska, vet hur man tar hand om en kvinna.

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s