Stolthet, leksaker och förnedring

img_7907-ikesjaure-storlek-800

Du vet inte vad du missar egentligen… Jag är full av överraskningar.

Det är egentligen lustigt hur livet kan förändras så mycket som det gör ibland och hur vissa saker kan göra en stolt över sig själv. För några år sedan var jag arbetslös med väldigt låg tro på mig själv. Idag bytte jag kontor och köpte mig själv en liten leksak 🙂

När jag fick jobbet  för två år sedan var det kontorslandskap som gällde och en ”slasktjänst” där jag fick göra det ingen annan ville göra. Jag hade dock en glöd som de andra sen länge förlorat och det ledde mig en våning upp i huset till ett eget kontor och en något högre tjänst. Kontoret hade tidigare fungerat som kopieringsrum, hade bara ett smalt fönster med utsikt mot en parkering och väggarna var täckta av lagerhyllor. Men det var mitt eget och inget jag behövde dela med någon annan. Där växte jag och visade vad som alltid funnits inom mig, men som ingen riktigt sett. Det ledde till att jag får stanna när andra får gå, såna som varit där i princip hela sitt yrkesliv. Och idag fick jag byta skrubben mot ett dubbelt så stort rum med tre fönster och utsikt mot älven och på dörren kommer mitt namn stå under en titel som hade gjort min mamma stolt.

Och den där leksaken då… Den är röd och svart och kommer att ge mig en väldigt annorlunda och rolig vinter. Det är ett lodjur med motor som gör mig till en äkta ortsbo enligt vissa 🙂 Jag kände mig som ett barn på julafton när jag hämtade den idag, samtidigt som den skrämmer mig lite eftersom det är så längesen jag lekt med något liknande. Det finns säkert de som tycker att jag är knäpp som skaffat en skoter när jag knappt vet något om hur den fungerar, men det är sällan något som brukar stoppa mig. Det man inte kan det kan man lära sig. Som jag bor nu har jag 30m till isen på vintern och några tiotal mil uppåt väntar fjällen där jag gärna skulle leka. Wing woman som har en egen leksak var minst lika exalterad som jag för nu kan vi följa med grabbgängen på deras skoterresor till fjällen. Fånigt egentligen hur stolt man kan vara bara för att man som tjej blir ägare av en helt egen skoter. Men det säger en del om hur jag är som person. Ungefär som den nya hobby jag startade i veckan: pistolskytte. Obotlig och nio killar. Inte konstigt om folk tror att jag är lagd åt andra hållet. Tur att jag är snygg! 😉

Till skillnad från vissa tjejer som förfular sig själva genom sitt beteende. Jag hamnade mitt i ett litet drama förra helgen där jag förundrades över hur långt vissa tjejer kan gå mot sin egen förnedring, hur lite stolthet och självrespekt de kan ha. Mafis ex gick långt över gränsen för vad som är okej, på ett sätt som gör att jag tycker synd om henne. Jag och Mafi träffades på krogen. Och direkt hon såg det gick hon emellan och startade en stor utfrågning. Det upprepade hon med större och större desperation flera gånger under kvällen, så till den grad att hon gjorde honom förbannad och less. När hon inte fick ur honom det hon ville siktade hon in sig på mig. Inledde det med att antyda att jag var något random skank som inte kände honom och försökte lura i mig att hon undrade av välmening för att de är ”kompisar”. Som att jag inte visste vem hon var. Att hon frågar ut honom och han väljer att svara är något mellan dem, men vad jag tycker och tänker och känner när det gäller honom är inget som hon har något med att göra. Så jag sa det och gick därifrån. Dagen efter ringde han och berättade att det hela eskalerat till att hon klappat till honom två gånger när han sa att han inte var kär i henne, inte vill vara med henne och att hon måste gå vidare. Till slut rök hans annars väldigt långa stubin och han sa att vi ligger med varandra.

Vi pratade länge om henne på måndag och han berättade skrämmande saker från deras förhållande. En sak blir ju väldigt klar och det är att hon behöver hjälp. Han är orolig att hon ska göra sig själv illa samtidigt som han inte längre vill ha något med henne att göra. Hon sa i somras att hon är okej med tanken på att han skulle träffa någon annan och verkade redo att släppa taget så han öppnade dörren för vänskap. Det ångrar han nu, känner att det var manipulation från hennes sida för att nästla sig tillbaka på något sätt. Vad tror man att man ska vinna på att bete sig som hon gjorde på krogen egentligen? Tror hon att det ska föra honom närmare genom att vara svartsjuk och jobbig? Det visar ju bara med yttersta tydlighet att hon inte har förändrats. Det beteendet var ju anledningen till att han lämnade henne. Och vad tror hon att hon ska tjäna på att fråga ut mig? Skrämma bort mig? Bitch, please 🙂 Jag kan inte förstå vad som rör sig i huvudet i den stunden egentligen. Jag må vara obotligt hoppfull och hålla kvar vid personer jag borde ha släppt för längesen, men det finns en gräns för vad jag skulle göra. Det finns inte en chans att jag skulle sjunka så lågt.

Annonser

5 tankar om “Stolthet, leksaker och förnedring

  1. Härligt att unna sig något som man kanske inte egentligen behöver men som är kul helt enkelt. 🙂
    Hoppas du får en bra vinter med skotern. Har bara kört skoter en gång själv, och det var roligt.
    Så om du har fjällen såpass nära är ju en skoter nästan en livsnödvändighet. 😉

    En tur på vårvintern i -5 grader och solsken med kompisarna med lite gott att äta i packningen är väl en dräglig tillvaro. 🙂

    Grattis till inköpet och kör försiktigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s