Bäst-före

Quote - Strength vs Weakness

Det är så här vi skulle kunna vara… Kanske i ett annat liv…

Jag vet att jag borde ha gjort det här för längesen. Jag vet att det finns de av er som undrar. Men det tar emot, för orden är svåra att skriva. Redan där kan ni nog ana vad jag kommer att skriva.

Tio dagar var vi helt utan kontakt. Jag var inte lika ledsen som jag tänkte, men allt kändes väldigt fel och konstigt. Så när alkoholen strömmade i blodet och halva stan forslades ut med färja till vår lilla ö i älven kunde jag inte hålla mig längre. Jag hade ingen egentlig plan, jag ville bara se till att vi inte slutade som ovänner eller totala främlingar. Vi gick iväg bakom ett partytält. Han hade fortsatt att gå för att träffa mig i flera dagar utan att jag dök upp och då tänkt att jag dissar honom, att jag inte vill längre. Jag bad honom tänka efter lite och fråga sig själv om han verkligen tror att det är så här jag VILL ha det. Jag brukar alltid ha full koll när jag dricker, men det här är ett samtal jag inte kommer ihåg i detalj, men jag kommer ihåg det som fick mig att gå tillbaka: Kan vi inte vara polare, snälla? Bara valet av ord var ju så roligt att jag inte kunde annat än att skratta åt honom. Så jag gav efter, jag gick tillbaka och jag släppte vad jag bestämt mig för. Sååå… Nu är orden ute. Jag är svag och när det kommer till honom så är jag extremt svag. Men jag ångrar det inte ett dugg och jag ska förklara varför.

För det första så har vi ett bäst-före-datum nu. Den 1 oktober byter han jobb. Inom samma företag, men det innebär att vi aldrig kan sitta så som vi gjort nu. Vi kommer att vara för långt ifrån varandra och reglerna för hans arbete gör att han inte kan stanna de gånger han kommer för att äta. Jag kan hälsa på honom, men omgivningen kommer att vara en helt annan så det kommer aldrig bli samma sak igen. Så jag tänker ta vara på den månad vi har kvar och sen får det bli vad det blir. Jag behövde de tio dagarna för att komma över alla negativa känslor jag hade under sommaren, men det är inte så jag vill att vi ska ta slut. De dagar som gått sen jag gick tillbaka har varit de bästa. Jag har släppt alla frågor och allt jag ville ha sagt tidigare och bara varit den jag är. Nu är vi så där som vi är bäst på att vara. Allt är avslappnat, roligt och bekymmersfritt. Jag tycker inte om mig själv när jag är som jag varit under sommaren: stressad, rastlös, analyserande, ifrågasättande och rent ut sagt jobbig. Det är inte JAG, det är bara sån jag blir när jag inte vet var jag står och när jag förväntar mig saker jag innerst inne vet att jag inte kommer att få. Jag har släppt allt det nu. Jag väntar mig ingen kontakt utanför jobbet och måste säga att det är ganska skönt att inte försöka heller. 

Vi har våra stunder varje dag där vi sitter och pratar, diskuterar eller löser korsord. Det nya är att vi börjat lyssna på P3 dokumentärer och sen diskuterar vi det vi hört. Det är just det här jag gillar med honom, hans sätt att se på världen, hans intresse för att veta saker, hans förmåga att ifrågasätta och komma med idéer. Vi är som bäst nu. Så här som vi SKA vara. Vi delar varandras liv genom att prata om det. Vi busar, vi skrattar, vi skvallrar. Och ibland sitter vi bara tysta. Det finns ingen ansträngning eller obekväm spänning mellan oss, vi bara är.  Det är ju så här jag vet att vi alltid skulle kunna vara, men jag kan inte tvinga honom att se samma saker som jag gör. Jag har accepterat det och kommer att låta allt vara så som det är nu fram till den dag då vi inte längre kan av praktiska skäl. Jag tänker låta oss sluta när vi är på topp, istället för så framtvingat som det blev sist. Det låter så definitivt, att vi kommer att vara över när 1 oktober kommer, som att en av oss kommer att dö den dagen, men jag känner ju honom och har vi inte jobbet som hem för vår vänskap, då kommer den mest troligt att rinna ut i sanden. Jag vill bara se till att minnet är bra, att minnet är precis som det är nu. Självklart och varmt i hjärtat, inte som tidigare då det var ilsket och kallt.

Så jag tänker inte se det här som en svaghet utan istället ett mycket smartare och humunare sätt att säga farväl…

Annonser

5 tankar om “Bäst-före

  1. Absolut inte svagt, tvärtom ett noggrant garanterat genomtänkt agerande av en underbar, mogen, vis och stark kvinna jag beundrar och håller kär. Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s