Wine after whiskey

tumblr_m5y7lv5PIm1qd5601o1_500

 

Jag tycker om dig, men jag är inte kär…

Även om jag redan visste det så gjorde det ont att höra honom säga det högt. Jag har ju alltid vetat att jag känner mer för honom än han för mig, jag hoppades ju bara att han en dag skulle komma dit. Om jag gav honom tid att ordna upp sitt liv och att lära känna mig, men jag klarar inte av att vänta längre. Jag har fört det där samtalet i mitt huvud så många gånger att jag tappat räkningen och kan alla ord utantill, men jag tvivlade på min egen förmåga att verkligen uttala orden högt när han väl var framför mig. Först klarade jag det inte heller, men när nästa chans på dagen kom gjorde jag det. Jag sa allt jag kände och har känt så länge nu. Att jag alltid får slåss för en plats i hans liv, att allt är så himla naturligt och bra mellan oss när vi väl ses och inget annat drar honom åt något annat håll, men däremellan är det som att jag upphör att existera. Att han tar mig förgiven och att det inte spelar någon roll att säger att jag är en speciell person i hans liv, att han bryr sig om mig och inte vill förlora mig för det är inte så han får mig att känna med det han gör. Ord är bara ord… Han tycker antagligen att inget förändrats, att vi kan fortsätta som vi gjort. Men jag kan inte gå tillbaka. När han höll om mig för sista gången sa jag att jag inte är arg eller sur, bara trött. Att jag inte orkar kämpa mer… Sen vände jag och gick, för sista gången.

Idag är det hans födelsedag och min första dag på rehab. Min första dag utan honom. Första dagen av kampen mot ett beroende. Instinkten att göra de saker vi gjort på samma tider i ett helt år är svår att bryta. När klockan slår första gången vill jag vara där och se honom komma in och när den slår andra gången vill jag se honom vänta på mig när jag kommer. Alla saker vi pratat om som påminner mig om honom gör ont. Direkt jag ser eller hör något är ju min första instinkt att tänka på honom. Och det finns så mycket. Triviala saker som korsord i en tidning eller djupare saker som vår relation till våra pappor. Saker som händer på jobbet, roliga bilder på nätet, skvaller om folk vi känner, drömmar om framtiden, hus, stugor och båtar. Jag kan knappt röra mig utan att något påminner mig. Det är så lång tid och så många samtal att radera. Så min största sorg just nu är förlusten av en vänskap som jag trodde var ömsesidig. Men han lät mig bara gå.

Jag måste bryta alla mönster vi haft sen första gången vi pratade, så varje dag kommer att vara en kamp. Så länge jag har saker att göra och så länge ingen frågar något om honom, eller mig själv för den delen, så går det bra. Då känner jag mig stolt för att jag klarade av att äntligen stå upp för mitt eget värde, då känner jag att jag kommer att komma över det här en vacker dag, då känner jag att det var det enda rätta jag kunde göra. I hans frånvaro har jag alltid känt mig stark, men i hans närhet är jag svag. Jag vet att den dag vi ses igen kommer att få mig att tvivla och saknaden kommer att svida mer än nånsin.

Looking back I guess it´s really for the best, still you´re something that I crave

Even though I know it was right to let you go, you´re a habit hard to break

Once you´ve tasted a love that strong

you can´t go back and you can´t settle on

anything less and that´s what gets me

It´s like having wine after whiskey… 

Annonser

15 tankar om “Wine after whiskey

  1. Jag är så ledsen för din skull, men tror du gör rätt som går då halländska är ett tillstånd som gör mer ont ju längre man står ut.
    Jag hoppas hjärtat läker snart

  2. Alltså dom där orden är ju som att köra en kniv i hjärtat. Jag tycker om dig, men… Får rysningar. Klart det suger när man själv vill något helt annat och har drömt om något helt annat. Som du säger man saknar inte bara det det kunde ha varit utan även det man haft. Samtal, skratt, gemensamma ämnen…

    Äh finns inte mycket mer att säga än skitkarlar. Kram!

  3. Kram fina fina du…är så oerhört ledsen för att det behövde bli så här mellan er, och hoppas på att det onda inte ska behöva smärta allt för länge…jag får också ont i hjärtat för din skull. Du finns i mina tankar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s