Trött

tired-of-fighting

Nu är det din tur att kämpa

Vi var på ett bra ställe innan jag åkte iväg på semestern. Det var en nivå som kändes bekväm och det kändes som att han verkligen villa vara där med mig. Men sen hände nåt… som det nästan alltid gör. Jag fick en halvtimma av hans tid när jag kom hem, men sen fick jag inte se honom på 11 dagar. Några av de dagarna var känslomässigt bland de värsta på väldigt länge. Jag var besviken, ledsen, rädd och så jävla förbannad att jag höll på att gå upp i limningen. Klimaxet kom förra måndagen då han fick sig en ordentlig utskällning, något jag hittills aldrig gett honom trots att han förtjänat det många gånger. Och det var såååå jävla skönt!!!! Jag trodde verkligen efter det att han skulle göra sitt bästa för att visa att han menar det han säger, visa att jag betyder något. Men det tog honom ändå fyra dagar att ta sig iland från stugan för att träffa mig och när han kom var han nästan två timmar sen vilket betydde att vi hade en dryg timme innan han skulle jobba natt.

Jag väntade mig att känna distans från honom för det kändes ju som att hans beteende betydde att han är på väg ut igen. Så jag gjorde inga ansatser till fysisk kontakt. Dels för att jag var arg och dels för att jag inte ville tränga mig på om han inte längre vill. Men han var den som tog första steget. Och när ilskan gått över var det hur mysigt som helst att ha honom här och jag kände igen att han faktiskt verkligen VILL vara med mig. När vi är tillsammans funkar vi på alla sätt och vis, men stunderna är för korta, för få och för långt isär.

Jag är trött. Så ända in i själen och benmärgen trött. Även om vi för stunden är okej, så är jag utpumpad. Tömd på all energi och glädje. Det som tidigare ibland gjorde mig ledsen, men ändå gav mig mer glädje än det tog, har nu börjat närma sig en gräns. Jag har gett det så otroligt lång tid, mycket längre än jag borde ha gett det, men en dag kommer även jag till en gräns där jag inte orkar ta ett enda steg till. Jag är trött på att slåss för oss ensam, trött på att kämpa för att få en plats i hans liv. Trött på att inte veta varken ut eller in. Trött på att bli lyft till sjunde himlen för att sen dumpas för fritt fall sekunden senare. Jag vill det här av hela mitt hjärta, men jag orkar inte slåss mer…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s