Acceptans

heart_in_a_cage__by_GorgeousFranken

Om jag låter mitt hjärta fladdra fritt, fångar du det då?

Jag vet knappt var jag ska börja. Varje dag den senaste veckan har jag tänkt skriva, men jobbet har tagit upp all min tid så här innan semestern och på kvällarna har jag bara tränat och sen dött i soffan.

Tidigt i veckan skulle det jag ville skriva handla om att acceptera det jag känner istället för att kämpa emot det så som jag försökt göra. Att bara ta ett djupt andetag och låta hjärtat fladdra fritt istället för att med våld försöka låsa in det i en alldeles för liten bur. För när det blev instängt mot sin vilja väcktes ett trots som hos ett litet barn. Jag trodde att buren skulle göra att hjärtat glömde, men istället blev bara minnet starkare och starkare. Så jag gav upp och släppte det fritt. Erkände för mig själv och andra att jag inte kommit över honom ens till en liten del, lät mig själv känna det jag känner och accepterade att det är som det är och att det blir som det är meningen. Kanske får jag vänta lika länge till, kanske vaknar jag en dag och inser att jag faktiskt har kommit över honom. Men från och med nu ska jag sluta kämpa emot trots att han inte är min att älska.

När han gick på semester hade jag en dryg vecka kvar att jobba och jag var beredd på att han bara skulle försvinna, att han skulle vara för upptagen för att ens tänka på mig. Kanske skulle jag få se honom någon kort sväng i fyllan ute på krogen, men inte mycket mer än så. Jag visste ju hur förra sommaren var. Trots att han sa att vi självklart måste ses så trodde jag inte riktigt på det. Men under den vecka som gått har vi pratat i telefon flera gånger och sms:at däremellan. Det som är så himla skönt är just det att vi pratar mer i telefon än sms:ar så jag får höra hans röst. Något har förändrats igen och jag vägrar tro att det bara är önsketänkande eller något jag läser in som inte egentligen finns där. Innan han gick på semester är det något som har ändrats i hans sätt att se på mig, hur han rör vid mig och hur vi pratar med varandra. Men vi har varit igenom det här så många gånger att jag har svårt att lita på min egen magkänsla, att avgöra vad som är verklighet och vad som är önsketänkande för att jag vill att det ska vara så. Ändå har jag valt att låta det som är vara och vänta ett tag till. Jag har väntat så länge redan och jag kan ju ändå inte släppa taget så varför inte våga tro ett tag till. Det kanske är dumt och naivt, men det känns som att kanske när semestern är över och hösten kommer…

Idag, i slutet av veckan, finns det dessutom mycket mer att skriva om som stärker min tro. Helgen som varit är sommarens höjdpunkt här i hålan. För mig startade det på torsdag med hemvändarsupé nere vid älven i goda vänners sällskap. Jag visste att Mafi skulle dit, men jag skulle upp och jobba på fredag och när klockan var halv tolv och han ännu inte dykt upp åkte jag hem. Jag visste att vi skulle ses på fredag kväll då det hela drog igång på riktigt. När jag och Wing woman kom dit var det redan fullt med folk. Vi minglade ett tag innan jag såg honom. Smög på honom bakifrån och smekte honom över häcken. Då stannade han mitt i en mening, vände sig om och slöt mig i famnen. Sen svamlades det på en hel del där med annat folk innan vi stod själva. Jag kommer knappt ihåg hur vi kom in på det, men han sa att han önskar att han träffat mig för tio år sen, att han velat ha mitt liv. Jag tänkte inte så mycket då på vad det egentligen innebar utan tyckte att han borde vara glad att han träffat mig nu. Han sa att jag är bäst i världen, att han berättar saker för mig som han inte ens berättar för sina bästa vänner. Och jag vet ju det, så jag förstår inte vad som är problemet. När vi stor där kom en av hans bästa vänner fram och han presenterade oss. Sa bara mitt namn. Jag har ju alltid trott att han höll mig ganska hemlig. Då tittade killen närmare på mig och frågade om det är mig som han jobbar med. Då vet jag ju nästan vem du är, sa han. Ni jobbar ihop och du är snygg, men så mycket mer ville han inte säga, antagligen av lojalitet, men det värmde min själ att veta att han berättat om mig. Jag frågade Mafi om han gett sina vänner tystnadsplikt, men han bara flinade. Hur som helst kysstes vi i alla fall några gånger innan han som vanligt fladdrade iväg.

Senare såg jag honom hand i hand med en tjej, men när han såg att jag såg släppte han henne. Jag har lärt mig att han omges av ganska mycket småtjejer och i början var det inte alls kul, men med tiden har jag lärt mig att det sällan är som det verkar och att de inte är något hot. Ändå stack det i hjärtat när han i slutet av kvällen lämnade området med samma tjej. Speciellt för att han såg mig och inte sa ett ord. Cykelturen hem var tårfylld och jag förbannade mig själv för att huvudet är smartare än så här, men jag känner mig hjälplös när hjärtat inte går att styra. Jag kom hem, låg på hallmattan ett tag innan jag tog mig upp för att tvätta bort sminket och gå och lägga mig. Jag hade precis lagt mig när telefonen ringde. Jag trodde att jag antingen var för full eller drömde när jag såg hans namn. Han förklarade vem hon var. Han hade sett att jag såg dem gå och var orolig att jag trodde något som det inte var. Det har aldrig hänt förut. Att han ens undrat vad jag tänkt och ännu mindre ringt mitt i natten. Inom en halvtimme var han hos mig och stannade till tre nästa dag. Behöver jag säga att vi inte sov så mycket?

Igår var det då dags igen, men det tog emot att få i sig den där första klunken av dag två. Det släppte dock efter ett tag och underhållningen ute var en definitiv stämningshöjare som jag blev glatt överraskad av då jag hade rätt låga förväntningar innan. Och Mafi var så sjukt snygg i skjorta och kavaj och fluga. Jag fullkomligt älskar hans klädstil. Väldigt modemedveten och med en egen touch. Både till vardags och fest. Någon jag definitivt skulle vara stolt över att ha vid min sida. När vi möttes såg han länge på mig när jag korsade fram mellan alla människor och sen stod vi där och lutade pannorna mot varandra ett tag. Vi pratade och jag fick en puss mitt bland alla hans vänner. Senare möttes vi på dansgolvet. Då började han först gå förbi mig bara, men  när jag vände mig bort och fortsatte dansa tog han tag i min hand och drog mig till sig, gav mig en kyss och en hård kram innan han gick iväg. Jag visste att han skulle på efterfest till kompisen jag pratat med kvällen innan så jag gick hem ensam.

Jag hatar söndagar ensam, det var det som var mest ledsamt med att gå hem själv igår, att jag visste att han inte skulle vara här när jag vaknade. Men för ett tag sen pratade vi i telefon och han tyckte vi skulle ta en båttur eller något imorgon. På tisdag efter lunch går jag på semester och på onsdag morgon sätter jag och M oss i bilen ner till E-tuna och min allra bästaste vän med familj, så vi ville båda hinna ses innan dess. Sen har han ungefär en vecka på sig att sakna mig och tänka över hur han vill ha det…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s