Sjuk av längtan

4575

Bygg ett liv med mig…

Min inställning redan från början var att det skulle bli trevligt att komma ut med båt i skärgården, att få se ställen jag hört talas om, men inte sett med egna ögon, att få leva stugliv om så bara för några timmar. Några högre förväntningar hade jag inte, speciellt inte på sällskapet. Det skulle bli kul att umgås med nya människor, men jag hoppades inte att några gnistor skulle flyga direkt.

När vi kom oss ut var vi bara tre; jag, Wing woman och hennes ligg. Liggets kompis skulle vi plocka upp senare. Så vi startade med en guidad tur för mig. Passerade öar jag hört nämnas, fick stugor utpekade och ju närmare vi kom desto mer steg min puls. Jag visste ju att han var där ute nånstans. Så kom det, namnet på ön jag väntat på. På håll kunde jag se de två stugorna, den gräsklädda sluttningen med bryggan nedanför, förtöjda båtar och folk på gräset. Jag kunde se honom leka med sin brorsdotter och göra en fånig dans på gräset. Jag skulle känna igen honom på nästan vilket avstånd som helst. När jag skrev ”I see you…” kunde jag se honom ta upp telefonen ur fickan och vända sig mot havet. ”Kom och säg hej!” blev hans svar och mitt hjärta skenade. Men Wing woman och hennes ligg är inte officiella så vi kunde för deras skull inte stanna, och det sved. Jag hade mer än gärna velat se honom på nära håll och få en kram, men man kan inte alltid få som man vill.

Att se honom med hela sin familj samlad på en så vacker plats påminde mig mycket om min barndom och allt det jag hade då som jag vill ha igen. De röda stugorna där alla samlas och äter gott, sjunger snapsvisor och njuter av varandras sällskap. En plats där man samlas som håller ihop familjen, en gemensam punkt att komma till. Vår stuga var alltid det som höll ihop vår familj, men nu är så många borta och stugan känns inte längre som hemma. Mamma är borta, min morbror är borta och min kusin som nu äger den nu är inte den som gärna delar med sig utan att vinna något på det. Men en dag vill jag skapa samma känsla åt mina barn och barnbarn. Och jag, som vanligtvis inte låter det beröra mig att jag inte längre har den där stora familjen, att jag i princip är ensam i världen, kände där jag satt i båten som gled längre och längre bort en så djup längtan efter en stor familj.

Han stannade i mina tankar resten av kvällen och även längtan blev kvar. Vi plockade upp den sista i vårt sällskap vid en liknande röd stuga, men det fanns ingen kemi alls. Han var rolig, men jag har inte mycket mer att säga om det. Vi hade en mysig kväll i Wing womans stuga där vi grillade, badade bastu, doppade oss i havet, såg solen gå ner bakom träden för att sen vända upp igen. Det var trevligt, men mina tankar var någon helt annanstans.

Främst gick mina tankar till vädergudarna så att de ser till att jag får se honom i kväll på den lilla ön i älven dit jag vet att han ska om det inte regnar. Och mina tankar gick till det faktum att jag inte lyckats släppa taget trots allt. Jag känner mig aldrig så ensam som när jag försöker släppa in någon annan och misslyckas, så nu tänker jag sluta försöka. Det  finns ingen knapp att trycka på för att stänga av mina känslor för honom och det jag också insett de senaste dagarna är att jag tvärt emot mina intentioner nu är mer förälskad i honom än någonsin…

Annonser

3 tankar om “Sjuk av längtan

  1. Gumman.. När man försöker så febrilt som du gör, att stänga av känslorna för honom, blir det lite som en tvärtomeffekt! Var tacksam istället att du har haft möjlighet att känna så starkt för en man. På något sätt så slappnar man av i sinnet och släpper kontrollen. Så försöker jag göra och jag tycker det hjälper! Stor kram. Du kommer snart öppna ditt hjärta för en fin man igen!

  2. Kloka ord har du redan fått, först när du accepterar känslorna och bara iakttar dem, lite på håll *okej, nu känns det så här… Intressant… Vad händer i mig då… Okej.. Tittar runt… Vackra träd… Leenden… *

    bara låt det komma som en våg men som du inte kämpar mot utan glider med, känner hur det guppar men sedan blir stilla igen.

    Någonstans därefter kan du släppa taget, eller snarare, du märker helt plötsligt att du gjort det

    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s