Drömmar och meningen med allt

imagesCAX0JM1U

Kommer jag aldrig få både dig och tryggheten?

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om drömmar och meningen med det som sker som jag trodde att jag publicerat, vilket jag upptäckte nu att jag inte hade. Jag tror att det var samma dag som jag skrev om Upp- och nerdagar. Det här skrev jag då:

”Hur länge får jag dela mina drömmar med dig?

Att jag tror på att allt som sker har en mening är ingen hemlighet. Jag tänker ofta på det, på hur saker oftast brukar bli till det bästa hur svårt det än känns precis när det händer. Det som skett i mitt liv de senaste veckorna fick idag en möjlig mening.

När jag ännu var aktuell för det jobb  jag sökte pratade jag och Mafi om tänkbar lön och han frågade då skämtsamt om vi skulle gifta oss. Sen blev det ju inget med jobbet, men vi började komma närmare varandra. En klok person i mitt liv sa då att det kanske är ödet som säger att istället för jobbet får du den kärlek du länge väntat på. Det lät ju givetvis trevligt om det skulle vara det som var meningen.

Idag i fikarummet när vi åt tårta satte sig chefen nära Mafi och jag kunde se att det var förändring de pratade om. Han har länge varit trött på sitt jobb och vill ha mer utmaning. Han är alldeles för smart för att jobba resten av sitt liv med att köra truck. Han vill så väldigt mycket mer och det vet hon om. Jag kunde inte höra vad de sa, men jag såg att han var nöjd. Sen fick jag veta att han blivit erbjuden att börja jobba skift istället för dag som han gör nu. Skift kanske inte är en utmaning direkt, men där kan han ha chansen att komma sig upp vilket han inte har nu. Då slog det mig. Hade jag fått jobbet jag sökte och han också bytt hade det stått i vägen för vår relation, för det skulle i värsta fall kunna väcka misstankar om partiskhet.

Byter han jobb innebär det betydligt högre lön. Vi har pratat om vilken nivå på årslön vi skulle vilja ligga på och då kommer han att stiga över den gränsen betydligt. Vi började spekulera om hur jag ska lyckas med samma och då sa han att han kan ju istället försöka höja ännu mer. Då måste vi ju gifta oss, sa jag. Ja, det var ju det jag tänkte, svarade han då. Sen spårade vi iväg på att köpa stuga, vilket vi dagdrömde om tidigare i veckan. Vi kollade på Hemnet på stugor och hittade några vi skulle kunna tänka oss. Men sen kom vi på att vi kanske skulle skippa stugan och bygga hus istället. Fast vi vill ju båda ha en stuga så vi kanske skulle bygga hus på en sån plats att det skulle kännas som en stuga. En helt befängd konversation, men ändå så skoj att ha. Drömmar kan man aldrig ha för många av. Han kom på att han sagt att han aldrig skulle gifta sig och undrade hur jag skulle lyckas lura honom till det. Jag har ju rutin, sa jag. Och man ska aldrig säga aldrig, kontrade han.”

Sen blev jag antagligen avbruten och glömde att publicera. När jag läser det blir jag lite ledsen. Det känns så längesen eftersom allt just då kändes så bra mellan oss, det kändes som att vi hade en ärlig chans och jag äntligen skulle få det jag längtat efter. Men nu är det ju inte så längre. Jag har inte sett eller hört av honom sedan förra onsdagen. Och det är ännu 13 dagar kvar tills jag får se honom igen. Då kommer allt att vara annorlunda och hur jag ska ta mig fram efter det har jag ännu inte bestämt. Dagarna utan honom har gått förhållandevis smidigt, men idag var det jobbigt. För min instinkt att höra av mig till honom först av alla när det händer något stort är ännu stark. Och idag hände något stort.

Omorganiseringarna som varit på gång på jobbet nådde idag min avdelning. Jag blev kallad till chefen som inledde med att säga att i princip allt det jag gör idag ska centraliseras och att två på avdelningen blir övertaliga. Jag kunde känna pulsen skena och hörde bruset av blodet som forsade genom kroppen. Men den enes död är den andres bröd. Jag får inte bara vara kvar, jag får även en ny befattning med nya arbetsuppgifter så när allt går i lås kommer jag kallas financial controller. Rätt så fancy och med fancy titel brukar lönen krypa upp en aning 😉 Jag är glad för att jag är tryggad och får äntligen det erkännande jag väntat på när det gäller jobbet, men så kom de igen: tankarna om meningen med saker och varför jag inte verkar kunna få både kärlek och ett bra jobb, alltid bara antingen eller. Jag fick inte jobbet jag ville ha, men då kändes det som att det var meningen att jag skulle få kärleken istället. Sen försvann kärleken och då dyker nästa jobb upp. Kommer jag aldrig kunna få både och? Blir den ena vågskålen för tung då? Blir det obalans i min världsbild som inte är tillåten?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s