Star crossed lovers

WS_STAR-CROSSED-LOVERS_LG

Tror du på samma saker som jag tror på?

Ibland hör man dem berättas, de där historierna om riktig ödesbestämd kärlek som får en att drömma och hoppas om att det en dag ska hända en själv. Man vill tro på dem, men innerst inne gör man det inte riktigt. De är bara sagor som bygger filmer, men man tänker att de inte händer i verkligheten för man har aldrig varit med om det själv och känner ingen som upplevt det heller. Till den dag man träffar de som faktiskt har en saga att berätta. Jag mötte dem igår.

Hon såg honom första gången när hon var 19 år. Hon svensk, han chilenare. Han spelade trummor i ett salsaband och hon hade aldrig sett någon som var mer man än han. Under en tid följde hon hans spelningar till den dag han fick upp ögonen för henne. Efter den kvällen var de tillsammans i två år, men de var unga och ville olika saker. Hon ville ha mer, men inte han, så hon lämnade Stockholm för sin norrbottniska hemstad. Hon träffade en annan man och fick två barn. Han hittade aldrig någon han ville leva med. 17 år senare möts de av en slump på Centralen, båda singlar och inser direkt vad som saknats i deras liv. Från den dagen är de återförenade och nu gifta.

Jag satt där förstummad och helt tagen när de berättade. Jag kunde se och nästan ta på kärleken mellan dem och att få sagan berättad direkt till mig var helt otroligt. Det händer faktiskt inte bara på film, det händer i verkligheten. Det är jag vittne till nu. Jag vet inte om det ska göra mig hoppfull eller ledsen, för det händer säkert också att man aldrig hittar den man är menad för. Men det jag mest kände där och då var hur gärna jag vill ha det de har…

Idag tog jag en promenad med en nyfunnen vän och berättade historian och allt som hänt mellan mig och Mafi sen hockeyn som hon var med på. Vi kom fram till att jag nog gör bäst i att låta honom vara precis som jag gör nu. Antingen ger det honom tid att inse vad han missar eller så ger det mig tid att släppa taget. När vi promenerat klart hämtade jag min bil från festen där jag träffade det ödesbestämda kärleksparet och när jag precis skulle köra in på min gård mötte jag Mafi. Han körde runt och pratade i telefon och försökte hitta någon att äta lunch med så helt plötsligt blev det så att jag satt i hans bil på väg mot något matställe.

Med kebabrullar och drickor i en påse körde vi ner till älven och parkerade så vi kunde se på den pågående islossningen medan vi åt. När vi var klara körde vi runt i över en timma och tittade på isen som rör sig ner mot havet, och på hus på ställen där vi skulle vilja bo. Vi pratade och skrattade och jag kunde bara le åt det faktum att vi såg ut som ett gift par på söndagstur, båda i gråsvarta Fjällrävenbyxor, löparskor och blå tröjor. Jag älskar att åka runt så som vi gjorde, det var ett stort nöje under hela min uppväxt och jag saknar det nu när jag är själv för känslan är inte samma när man gör det ensam. Det är sånt man ska dela med den man älskar. Brunch när man vaknar, gå i sina bekvämaste kläder och inte bry sig om att man ser likadana ut, åka runt och drömma tillsammans, med betoningen på att man gör det TILLSAMMANS. Det är det jag saknar mest, någon att dela enkla saker med.

Hade jag inte mött honom där jag mötte honom idag hade jag inte ens fått se honom, men jag kan inte avgöra om det var bra eller dåligt. Jag fick tillbringa dyrbar tid med honom, men samtidigt fick jag också ännu en sak att lägga till i listan på saker som vi skulle kunna dela om han bara insåg vad han har rakt framför näsan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s