Själen tar en paus

thCABY69UF

Stänger dörren ett tag. Dörrknackare hänvisas till grannen…

På fredag var jag på dejt… Jag vet att det finns de som är nyfikna på den nya jag nämnt lite i förbifarten så han ska få en liten parentes, men mest troligt inte mer än så. Jag kan inte förklara hur han dök upp i mitt liv, han bara gjorde det. Vi pratar på gymmet och vi är vänner på Facebook och jag har märkt att han vill mer. Förra lördagen var han i bowlinghallen när jag var där och vi hade riktigt trevligt. En liten nyfikenhet väckte han hos mig då och det var det som fick mig att göra det jag gjorde med Mafi. Han fick mig att fatta att så länge Mafi finns i mitt liv kommer jag aldrig släppa in någon annan. Så jag lät Mafi gå. Inte bara för hans skull utan för hela tanken att jag stänger mig själv för utsikterna totalt.

Jag kände på mig att han ville ses under helgen som gick och under förra veckan jobbade jag med frågan om jag verkligen borde träffa honom eller låta bli med tanke på hur färskt det här med Mafi är. Jag ville definitivt inte vara den som jagar, det har jag fått nog av. Men när jag träffade honom på gymmet på torsdag, och mycket för att det var han som frågade, så tackade jag ja. Och vi hade trevligt. Han har humor, han är snäll, han är trevlig och han är äldre så han står stadigt på jorden… men…

Han är för försiktig, lite för stel, han saknar de intressen som jag skulle vilja att vi delade. Det finns ingen gnista, ingen direkt attraktion. Kanske är det orättvist, men jag kan inte låta bli att jämföra honom med Mafi. Det är för tidigt för mig att låta bli att tänka de tankarna. Så jag har bestämt en sak: Jag ska ta en själapaus. En paus från alla försök att känna något för någon, varken nyfikenhet, intresse, kärlek eller besvikelse, sorg och bitterhet. Och den tanken kändes väldigt skön. Jag saknar honom fruktansvärt mycket, men jag kände i helgen att mitt beslut att ta en känslomässig paus för att läka mitt sargade hjärta och min trötta själ gjorde att jag kunde andas igen.

Julledigheten kunde ju inte komma mer lägligt än så här. Jag tar semester klämdagarna mellan jul och nyår så då är jag ledig 11 dagar. Jag har nog inte längtat efter något så mycket på länge som jag längtar efter att få vara ledig. Jag vet att det kommer att gå alltför snabbt som det brukar göra, men jag behöver det. Varje dag är en kamp för att inte gå ner som förut och det gör ont varje gång jag låter bli, men det är också någon slags seger som tar mig närmare glömskan. Så jag räknar med att det kommer gå mycket lättare när jag slipper kämpa. Hemma finns inga lockelser…

Annonser

En tanke på “Själen tar en paus

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s