När klockan slår kvart över tio

…borde jag gå, men stannar ändå…

Nästan varje helg tänker jag att jag borde ta mig ur det här, vad det nu är. Speciellt de helger han är helt tyst. Då känner jag att han inte egentligen bryr sig om mig alls och jag förstår inte alls varför han fortsätter att komma. Jag vet att när klockan slår kvart över tio borde jag fästa min blick på mitt jobb, men jag kan inte hindra mina ögon från att se på klockan. Jag vet att när klockan slår kvart över tio borde jag ta ett djupt andetag, men jag kan inte hindra mitt hjärta från att skena. Jag vet att när klockan slår kvart över tio borde jag stå stilla vid mitt bord, men jag kan inte hindra mina fötter från att föra mig en trappa ner. Jag vet att jag varje dag borde stålsätta mig själv och försöka gå vidare med mitt liv, men jag kan inte.

Jag vet att så länge han kommer så kan jag inte sluta möta honom. Varje måndag är ett test för det brukar visa hur vår vecka ska bli. Varje måndag känner jag att jag vill säga saker, få ur mig alla de tankar som cirklat under helgen, men när tiden är inne får jag aldrig ur mig ett ord. Igår var han dessutom annorlunda. Bitterheten han ibland bär med sig har jag vant mig vid, men igår var han låg, inte bitter. Han gav mig en kram och såg till att jag hade en ursäkt att komma ner på min egen lunch genom att inte ta emot den t-shirt jag lånat av honom utan be mig komma ner med den istället. När jag skulle tillbaka upp gav han mig en till kram. Jag kunde inte hålla tillbaka en kommentar om två på en dag. Då sa han att han kanske behövde ge en till, med andra ord FÅ en till.

Idag hade han kommit på varför han var låg. Han har ett stort projekt hemma där han inte vet var han ska börja och det ger honom ångest. Jag har erbjudit honom att hjälpa till och jag tror att han är sugen på att tacka ja, men håller tillbaka av två anledningar. Han är allmänt emot att vara någon till besvär och när det gäller mig är han nog ännu rädd att jag ska förvänta mig något i gengäld. Jag kan riktigt se hur han kämpar med det. Det känns som att vi har fastnat. Och jag kan inte bestämma åt vilket håll jag själv vill gå. Fortsätta med det vi gör eller gå vidare utan honom… Jag borde, men kan inte…

Annonser

4 tankar om “När klockan slår kvart över tio

  1. Vad man borde och vad man gör är ju totalt skilda saker. Tänker att var sak har sin tid och man vet när det är nog på något sätt. Man måste bearbeta och processa saker i sin egen takt. Men klart jag vet att det suger.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s