My sweetest downfall

Ta mig i famnen och håll fast innan jag glider för långt bort

Förra veckan ville jag skriva om känslan av att vara fjorton igen, när man gör vad som helst för att få vara nära. Att visa sina känslor på ett mjukt sätt är för avslöjande så man maskerar det med att retas. Som när pojkar drar flickor i flätorna. Det var så vår vecka var. Retfull och busig. Soffan i fikarummet blev en lekplats där vi började brottas och han nöp så hårt i mitt lår att jag fick blåmärken. Precis när vi var som mest vilda kom en av tanterna in. Oj då! Kärlek börjar med bråk, sa hon och skrattade. Sen satte han sig i en annan soffa och där satt vi och stirrade på varandra och flinade. Rädd för min hämnd vågade han inte komma tillbaka förrän jag lovade att vara snäll. Tveksamt satte han sig, men ryckte till så fort jag rörde på mig. Han var så jävla söt när han var så där glad och lekfull. Det var svårt att låta bli att röra vid honom.

Vi busade, skrattade, retades och skrattade igen. Båda två var avslappnade och naturliga och det kändes som att vår relation, vad den än är, tog sig till en helt ny nivå. En nivå där vi kan vara oss själva. Att bara vara med honom var ljuvligt. Glimten i ögonen när han såg på mig, doften av honom när han satt nära. Jag fick anstränga mig för att inte sträcka ut handen. När han satt bredvid mig och skulle visa en bild på telefonen kom han så nära att om vi vänt på huvudena skulle våra läppar ha mötts. Det var allt jag kunde tänka på i den stunden. Kramarna, näsan i håret, handen på häcken, hans blick som allt oftare dras till mina läppar. Jag ville bara ta vara på stunderna och njuta av allt.

Men sen kom helgen…

Jag visste att jag inte skulle få se honom så jag tänkte inte desto mer på det. På lördag var det Frisörens bröllopsparty med Hawaiitema. De gifte sig på Oahu i september och hade nu en fest för alla oss som inte kunde vara med. Jag tyckte det skulle bli trevligt, men var inte speciellt taggad och tänkte ta det lugnt. Det slutade med ganska mycket alkohol, väldigt mycket dans, extremt mycket skratt och den roligaste kvällen på väldigt länge. Det jag inte på något sätt räknat med var hur den skulle sluta. Nästan alla som skulle dit var par, med endast några få undantag, så jag funderade inte ens över någon eventuell flört. Men flört blev det. Först ögon, sen mer och mer kroppskontakt. Vi tog en gemensam taxi hem eftersom vi bor väldigt nära varandra. Jag hoppade av taxin utanför honom, givetvis med en baktanke, som jag till min egen förvåning nog hade redan i början av kvällen. Det behövdes inte så många ord mellan oss för att han skulle följa med mig hem. Det har det aldrig gjort…

Ord var aldrig vår starka sida. Eller snarare inte hans starka sida, men jag anpassade mig. Vår starka sida var alltid fysisk och det var länge en stor sorg för mig. Han lämnade märken på min hud som ingen annan lyckats sudda ut förrän Mafi kom in i bilden. Och märkena brände som eld in i själen när han svek mig. Jag hade inte trott att jag någonsin skulle låta honom röra vid mig igen. Och speciellt inte nu när någon annan tagit sig så långt in i mitt hjärta. Men kanske var det just därför. Mitt hjärta är skyddat, han kan inte göra mig illa mer. Det kändes lite som en revansch. Jag kunde ta det jag behövde på mina egna villkor. Förut var det alltid på hans villkor.

Jag ångrar det inte, men allt känns annorlunda nu. Att träffa Mafi idag var annorlunda. Han var som vanligt, men jag känner mig långt borta. Förra veckans lek och retfullhet känns väldigt avlägset. Lite som en suddig dröm man minns ljuvliga sekvenser av, men som inte är verklig. Jag känner mig skyldig. Det känns som att helgen var alltför lång. Det känns som att det var evigheter sen vi sågs. När han kramade mig ville jag hålla kvar honom, använda honom som ett ankare. Få honom att dra mig tillbaka till där vi var förra veckan. Få mig att sudda ut tanken att det i slutändan kanske blir jag som glider ifrån honom och inte tvärtom.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s