Tänker inte tvivla

Jag vill inte ta den säkra vägen och ångra det jag aldrig gjorde…

Jag har bestämt mig för att inte tvivla och ifrågasätta. Jag tänker inte nedvärdera min egen förmåga att se vad som är vad. Jag tänker inte vända ryggen mot det som gör mig glad bara för att jag inte vet exakt vad det är. Jag tänker inte tvivla över om det jag ser är fantasi eller verklighet. Jag tänker inte ifrågasätta mina egna beslut att stanna där jag är, så länge det inte gör mig illa. Det är inte vad jag skulle vilja att det var, men det känns rätt bra ändå. Det är osäkert vad det egentligen är, men de saker jag är säker över räcker just nu. Det finns ingen definition, ingen titel, inga konkreta svar, men det gör mig ingenting. Inte så länge jag faktiskt trivs med vad det än är.

Jag funderar inte längre så mycket över vad jag betyder för honom eller vad det kommer att bli av oss. Jag har ett lugn nu som jag inte haft på länge, inte sen han separerade egentligen. Den rastlöshet jag kände då över när, hur, var och om vi skulle ses är ganska långt borta. Självklart vill jag ännu att han blir min, men blir det inte så är det inte hela världen längre. Jag känner att hela den här processen med honom har stärkt min tro på mig själv hur konstigt det än låter. Det jag funderar mer över nu är hur han förändrats över tiden och det roar mig mer än det stör mig.

I början var han mer aktiv. Han var inte så flitig på sms, men de kom ibland ändå. Han gillade och kommenterade bilder på Instagram och störst av allt var att han började offra sina lunchraster för att träffa mig. Fysiskt var det alltid kramar på jobbet, ofta med en hand på min häck. Ibland var det till och med pussar. Men ju mer involverade vi blev desto mer backade han. Sms:en slutade komma helt. Han svarade på mina, men skrev aldrig själv. Han slutade gilla och kommentera och när pressen från mig blev för stor fick han äntligen ur sig orden att han inte ville längre.

Efter det var han till en början lite distanserad, men ju mer han såg att jag var okej desto mindre blev distansen. Han fortsatte komma på lunchen, fortsatte kramarna, men enbart vänskapligt. Ju fler dagar som gick desto lättare fick han att röra vid mig igen. Nästan lättare än förut. Samtalen som ett tag enbart handlat om oss och när vi skulle kunna ses började återigen bli avslappnade och emellanåt djupa, så som de var under våren innan han separerade. Jag älskade de samtalen och nu har vi fått dem tillbaka. Han har återigen börjat gilla och kommentera bilder jag lägger ut och ibland dyker det upp ett sms mitt i allt. I de vänskapliga kramarna har det återigen blandats in pussar i nacken, näsan i håret och handen på häcken.

Det är ganska lätt att tänka att det borde göra mig arg. Att han ”gjort slut”, men ändå söker bekräftelsen han får av mig och att det bara är därför han gör som han gör. Jag har funderat och jag har tvivlat på min förmåga att kunna läsa honom och jag har svurit åt mig själv för att jag varit en dålig människokännare i hans fall, grumlad av mina känslor för honom. Men sanningen är den att jag inte är arg alls. Och jag vägrar att tvivla på mitt eget omdöme. Jag lever inte i någon desillusionerad fantasi om att detta ska sluta som någon askungesaga. Klart att jag vill, men jag är inte förblindad. Det han gör som någon annan kanske aldrig skulle acceptera kan jag faktiskt förstå.

Han tycker om mig, det tänker jag aldrig mer tvivla på. Han tycker om att prata med mig, han tycker om att vara nära mig, han tycker om att röra vid mig och han tycker om när jag rör vid honom, han blir glad i min närhet och han trivs med hur vi har det nu. Det är på en nivå han klarar av. Ingen press och inga förväntningar. Och vetskapen om det gör honom mer avslappnad. Han fortsätter inte att komma till mig enbart för att få bekräftelse. Han fortsätter att komma för att han trivs med det, med mig. Att han sen inte klarar mer än så här just nu är faktiskt inget som är dåligt och definitivt inte obegripligt. Så länge det inte gör mig illa kommer jag att låta det vara som det är och för att vara helt ärlig så passar det mig ganska bra just nu.

Annonser

En tanke på “Tänker inte tvivla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s