Dog i soffan

Var f-n tog helgen vägen?? Den sprang förbi så snabbt att jag knappt hann se den.

Lämnade jobbet kring 2 på fredag, iväg på tjänsteärende till grannkommunen, handlade sista grejerna till personalfesten, lämnade M hos sin far, tog en bilbarnsstol från Exet´s jobb, åkte tillbaka ”hem”, hämtade nyckeln till festlokalen, lämnade bilbarnsstolen till Frisören, åkte till gymmet och tränade, handlade, dog i soffan…

Vaknade, åt frukost, städade hela lägenheten, satte på tvätt, åkte till gymmet, snabbduschade, åkte till festlokalen, dukade och stökade och fixade inför kvällen, åkte in till stan, shoppade sista-minuten-outfit, handlade mer grejer till festen, åkte hem, hängde tvätten, lagade mat, dog i soffan… Duschade, målade naglar, klädde på mig, fixade peruk och smink, packade en väska, blev hämtad till festen, fick meddelande från Mafi att han inte skulle komma, surade, släppte det, lekte värdinna hela kvällen, hade trevligt, blev inte nog full, körde ut folk, åkte hem, dog i soffan…

Vaknade, åt festens överblivna rester till frukost, räknade ut om jag hade körkort, åkte till festlokalen, städade bort hela kvällen på två timmar, åkte till Konstnären, bytte mina däck, bytte hennes däck, pratade skit och drack te, åkte hem, åt samma sak till middag, dog i soffan, fick hem ungen, dog i sängen…

Och det var det hela…

Både jag och Mafi ingick i festkommittén. Han blev sjuk i onsdags så jag såg honom senast förra tisdagen. På lördag var han ännu sjuk och kom alltså inte. Däremot uppbådade han styrka för att åka ut i skärgården, men efter det fanns ingen ork kvar för någon fest. Jag var besviken, men hade väldigt kul ändå. Alla var nöjda och glada hela kvällen och det var kul att vara den som höll i trådarna. Men note to self: var inte den som har det slutgiltiga ansvaret för lokalen och nyckeln, för då måste du stanna sist av alla och därmed få ut alla fulla människor innan du själv kan åka hem.

Dagarna utan att se honom gav distans och hans no-show på festen gjorde mig lite avtrubbad. Inte ens ledsen. Bara fylld med en känsla av att kanske snart vara nära att släppa taget utan att vara krossad. Så idag var han tillbaka på jobbet och rutinen var åter där. När han gick frågade han om jag skulle träna idag och när. Sen fick jag en kram och flera pussar i nacken. Svårare kille att läsa har jag nog aldrig varit med om…

Annonser

4 tankar om “Dog i soffan

  1. Idag har jag officiellt sagt upp mig från alla kringakriviteter på jobbet. Orkar inte och vill inte, jag hänger bara med (tror jag på det där själv???) Men det är som du säger ett jäkla jobb ;). Angående karlsloken, känner jag igen det där beteendet….jepp! Att jag gör och jag lovar att det inte bara är kvinnor som har bekräftelsebehov…frågan är om det är värt det? Hur länge varar det? Btdt….spring åt andra hållet..

    • Ska inte ta på mig nåt sånt där igen på ett tag. Det var kul och blev lyckat, men det tar för mycket tid från privatlivet. Och mitt är ju så jefla spännande 😛

      Blir inte klok på karlfan!!! Men jag känner att jag börjar bry mig mindre och det är skönt. Hans beteende stör mig inte lika mycket nu, så jag tror det kommer bli lättare att gå åt andra hållet snart.

  2. Ja, förstår verkligen att du dog i soffan. Jävlar vad du var igång!! Och about the man.. Skönt att du fått lite distans. Blir bara irri när jag läser hur han beter sig efter att ni har pratat! Så typiskt att de vill äta kakan och hasen kvar! Du är definitivt värd något bättre! Någon som vill ha hela dig! Stor kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s