Right here waiting

Kanske kommer bilden klarna en vacker dag

Idag har det gått åtta månader. Marken är vit idag med även om den var vackrare då, gnistrande i solskenet. Jag hade aldrig för mitt liv trott att det skulle ta så lång tid. Inget av det. Jag trodde han skulle bli fri mycket tidigare, jag trodde att han och jag skulle inleda något mycket tidigare och om vi inte gjorde det trodde jag att jag skulle släppa taget mycket tidigare. Inget av det blev som jag tänkte. Och kanske är det en del av charmen, en del av det som gör att jag håller fast. Oförutsägbarheten.

Så här länge har jag aldrig hållit fast vid någon som inte redan blivit min. Jag undrar hur länge jag ska stanna här. Hur många månader kommer att gå innan jag kan se tillbaka och känna att det verkligen är över eller känna att det var värt all väntan? Några månader som då kändes som en omöjlighet känns nu fullt möjliga. Det kommer inte att förvåna mig om jag står där på min födelsedag och ett helt år har gått utan att jag kommit någonstans konkret. Frågan är bara om jag kommer att tycka att jag kastat bort ett helt år för ingenting. Jag tvivlar på det. Det känns inte så nu så varför skulle det göra det då? Kanske för att jag ännu har hopp om att all väntan kommer att löna sig, att han en dag verkligen blir min. När året har gått kanske det inte längre finns något hopp. Kommer jag känna att allt var bortkastat? Jag tvivlar ändå.

Man ska inte ångra det man gjort, då har man i alla fall försökt. Även om det inte blir som man ville från första början så har man ändå fått något med sig i slutändan. Minnen, lärdomar, känslor som jag vet att jag aldrig kommer att vilja vara utan. Även om han inte blir min har han gett mig mycket. Han fick mig att våga falla trots att allt var så osäkert. Han har lärt mig tålamod.

I wonder how we can survive this romance, but in the end if I´m with you I´ll take the chance…

Annonser

2 tankar om “Right here waiting

  1. Du kanske ska ha det där året som gräns? Att om han inte är din när ett år passerat så är det dags att gå vidare. Det är så lätt att man fastnar annars, vaknar upp en dag inser att hela livet passerade medans man väntade.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s