Ögonblicket då världen rämnar

Inget kvar att säga

Så kom det ändå. Ögonblicket jag fruktat, stunden jag har trott skulle komma flera gånger om de senaste månaderna. På något sätt har den skjutits framåt hela tiden, men någonstans djupt inom mig har jag ändå känt dess närvaro. Den har väntat runt krönet, men gäckat mig att tappa hoppet för att åter tro igen. Om och om igen. Den har vandrat utom synhåll och låtit mig tro att nu kanske saker kommer att bli annorlunda för att nästa dag åter skymta fram. För någon dag sen försvann den så långt bort att jag trodde den aldrig skulle synas till mer. Löften gavs, känslor flödade, hopp växte, planer kröp fram. Men idag kom den med raketfart, som ett expressbrev med personlig leverans.  Stunden jag sett så många gånger förut i olika skepnader. Ögonblicket jag alltid minns, men till slut släpper taget om. Ögonblicket då kärlek vandrar ut ur mitt liv.

Vägen till mannens hjärta går genom magen, så idag skulle han komma hit på middag. Jag skulle göra något jag aldrig gjort för någon. Det skulle krävas förberedelse, ansträngning och tid, men för mig var det värt det. Istället sitter jag nu här med maten ännu puttrande på spisen, ett brustet hjärta i handen och hans ord etsade på näthinnan.

”Jag känner inte att det kan bli något mellan oss. Jag tycker om dig, men jag måste få tid för mig själv. Du är en grym tjej och jag vill dig verkligen allt gott, men just nu mår jag inte bra… Hoppas du förstår! Jag kan komma förbi någon kväll så kan vi prata om du vill. Ta hand om dig, söt. Puss”

Det här orden har jag i mitt huvud hört honom säga flera gånger. Jag har vetat, men ändå hängt kvar vid hoppet att hans känslor för mig ska hålla honom kvar trots den situation han är i. Jag kan förstå allt han skriver till fullo, jag har ju sagt det själv. Men innan orden kom från honom fanns det alltid ett litet hopp som gjorde att jag inte kunde släppa taget. Nu har jag inget val. Han är borta. Han har tagit det steg jag alltid känt varit nära, men som jag innerligt hoppats att han inte skulle ta. Steget ut ur mitt liv. …så kan vi prata om du vill… Vad finns det mer att säga?

Annonser

5 tankar om “Ögonblicket då världen rämnar

  1. Neje!!!!! Fy fasen vad tråkigt! Men kanske det bästa ändå att du vet.. Nu behöver du inte undra längre. Men ändå, så otroligt tråkigt! Man hoppas ju på något sätt att det ska sluta lyckligt! Stor kram gumman!! Jag vet hur det känns om det kan trösta dig lite!

    • Det gick inte som jag ville, men det känns lättare att höra det från honom själv än att bara fatta vinken. På nåt konstigt sätt känns det okej just nu. Vetskapen gör livet lite lättare.

  2. Nej … 😦
    Usch fy för att få höra ord som man länge gått och hoppats på att inte höra .. fastän man någonstans vet att de komma skall. Ont gör det. Ont som fan.

    Massa kramar till dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s