Frysa tiden

Är det enda sättet du någonsin blir min, om jag kommer på ett sätt att frysa tiden?

Nervös inför att komma till honom, först hitta rätt, sen göra entré i ett hus där jag aldrig satt min fot och när jag kommer in är han inte ensam… Det gjorde mig ganska förbryllad. Hade jag missat något? Drog ett djupt andetag i hallen innan jag vågade mig in där han satt i soffan med en kompis. Pokerface på och låtsas som ingenting. Visst, vi skulle kolla hockey först, så fine. Grabbar och deras sport! Och under matchen hann jag tänka en del. Det som först gjort mig obekväm vändes till något positivt. Han försöker inte längre hålla mig hemlig.

Så länge kompisen var där satt/låg vi bredvid varandra, axel mot axel, något ben lutat mot den andra ibland, men inte mer än så. När vi blev ensamma förändrades hela rummet. Och det spöke som levt inom mig så länge, det spöke som satt sina taggar i alla mysiga stunder jag haft sen dess för att de aldrig riktigt levt upp till den standard som Nya J satte, skingrades äntligen i vinden. Värme från en annan kropp. Fingrar mot naken hud. Först en oskyldig jakt på njutning i form av rysningar och efterföljande gåshud, men snart lite mer girigt. Tyngre andetag, läppar mot läppar, krävande händer. Ljuva, underbara plåga… Vi visste redan innan att vi skulle bli snuvade på konfekten, att plågan inte skulle lindras denna kväll. Men han tyckte att det var ganska skönt att retas också och jag kan inte säga emot.

När vi sansade oss och bara låg i varandras armar och jag kunde känna hans hjärta slå ville jag bara frysa tiden. Stanna för alltid. Behålla min övertygelse om att jag någonstans inom honom betyder mer än han vill säga av rädsla för att lova mig för mycket. Jag ville ligga där och se honom rycka till i sömnen, känna hans andetag, höra hans suckar när jag strök med fingrarna över hans mage. Aldrig ta bort hans arm om min midja. Hindra verkligheten från att tränga in, gömma undan det som är VI i en liten bubbla där tiden står stilla. För lika sakta som tiden går när han inte finns i min närhet, lika obarmhärtigt snabbt går den när han är min. Och snart knackar verkligheten på axeln.

Annonser

En tanke på “Frysa tiden

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s