Fick inte bryta ihop

När man inte får det man vill ha får man ta det man får

Jag ville få det ur världen, få höra honom säga att han inte är redo för det jag vill ha. För det vet jag att han inte är och egentligen är det fullt förståeligt. Jag ville få ur mig att han inte behöver vara rädd för att såra mig, jag vill hellre ha sanningen än att alltid undra. Jag hade planerat vad jag ville ha sagt och jag gjorde mig beredd att ta det han hade att säga. Men inom mig viskade en liten röst att han kommer ändå inte att komma. Och rösten fick såklart rätt. ”Bli inte less nu… Men jag orkar inte åka någonstans mer idag. Kan inte du komma hit istället?” Frågan kändes bara som ett sätt att släta över, att det inte berodde på att han inte VILLE träffa mig, men han vet ju att jag inte kan p.g.a. M så den lilla nödlösningen såg jag igenom på en gång. Jag valde dock att inte påpeka det. Jag orkar inte vara bitter.

Vi sågs som vanligt på hans lunch. Jag hade precis fått några konstiga sms så jag var ganska frånvarande och satt mest och stirrade ut genom fönstret när de andra pratade runt omkring mig. Då kom jag på honom med att iaktta mig där jag satt i min egen lilla värld, med ett småleende på läpparna. Vi fick ingen tid ensamma, men jag var för distraherad för att fundera mer på det. Hela eftermiddagen och kvällen tillbringades i stallet. M hade lektion och jag återupptog efter många år även min ridning. Det var tre år sedan jag satt på en häst och ca 15 år sedan jag red för instruktör. Det kändes kan jag säga, men gick absolut över förväntan. Det känns underbart att äntligen vara tillbaka där på ryggen. Men kvällen blev sen och när jag kom hem var det många tankar som cirklade i mitt huvud.

Jag ville fortfarande få sagt det jag hade på hjärtat och kände att jag måste ta det på jobbet på nåt sätt om han fortsätter att undvika att komma till mig. Det kändes som att han ändå var på väg att låta det hela rinna ut i sanden och försvinna för att han känner sig pressad. Jag vill ju alltid ha ett slags avslut så jag tänkte ta det, oavsett. Och säga att jag förstår. För det gör jag ju. Han vill göra alla de saker han inte fick förut och han vill inte låsa fast sig vid någon så snart efter att ha blivit fri. Jag vet att han tycker om mig och vill att jag finns kvar på något sätt, men han är inte beredd att ge mig det jag vill ha just nu.

Jag var lite ledsen och tyckte det var tråkigt såklart. Jag somnade med den klara tanken att han nästa dag skulle vara distanserad. Då kom det ett sms där han skrev vad han gjort, frågade om min kväll och avslutade med att vi ses imorgon, godnatt och puss. Då slog det mig. Rutiner! Vi har en ny rutin, eller egentligen två. Varje lunch stannar han för att prata med mig, ibland länge, ibland kortare, ibland med andra, ibland ensam, men vi ses alltid. Det kunde jag aldrig räkna med förut. Och nästan varje kväll skriver han ett sms där han berättar om sig och sitt och frågar om mig och mitt. Och avslutar alltid med en puss. När jag somnade om var min inställning helt annan än den varit första gången jag somnade.

När vi sågs idag blev vi ensamma. Allt det jag ville ha sagt och allt det jag ville höra från honom kändes plötsligt onödigt. Istället var jag glad och avslappnad och lugn. Han var precis som vanligt och inte distanserad alls, så jag släppte alla tankar jag haft. För jag vet ju redan. Han vill träffa mig, men just nu räcker det med att vi ses på jobbet och hörs på kvällarna. Han har ännu saker han behöver göra, tid han behöver ta. Det behöver han inte säga för att jag ska fatta. När jag frågade om hans planer för helgen kändes allt okej trots att jag fick veta att jag inte kommer att se honom nu heller. Jag vet ju nu i förväg och kan släppa alla förväntningar och svarta tankar. Då vet jag, sa jag bara och log. Och kunde genuint känna lugnet inom mig. Jag lät honom även veta att jag gillar våra nya rutiner, ses på jobbet, höras på kvällen. Lunchdejting, sa han och log det där leendet som bara han kan.

Annonser

5 tankar om “Fick inte bryta ihop

  1. Jamen man vill ju ändå veta…i alla fall jag. Dom där demonerna försvinner ändå aldrig. Har man semilovat varandra något? Kan man träffa andra osv…Rutiner eller inte så är det skönt att veta var man står.

  2. Förstår dig. Man vill ha det svart på vitt! Fastt jag tror att om du tar det chill, låter det vara som det är så kommer han bli din snart! Vi tjejer har en tendens till kontrollbehov, dvs att veta så vi kan göra upp nya planer, medan killar inte alls är på det sättet! Och de blir fruktansvärt skrämda när de blir pressade av vårt kontrollbehov! Om du tar det lugnt, behåller dina svarta tankar för dig själv just nu så kommer han snart bli din. Hela han!! Jag känner det på mig!! Kram

    • Jag tror faktiskt att du har rätt! Han har kanske inte gjort allt som jag har velat, men han har inte heller försvunnit så som jag många gånger trott att han ska göra för att jag skrämt honom. Jag behöver ge honom lite space bara. Och jag märker redan skillnad på honom. När jag inte tjatar så söker han sig tillbaka till mig helt på egen hand.

      • Jag tror det är nämligen därför vi tjejer inte hamnar i några förhållanden. Man ställer krav alldeles för fort! Jag har insett det nu. Jag själv MÅSTE bli bättre på att chilla när jag träffar en kille som jag är intresserad av och inte pressa honom!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s