Tänk så fel det kan bli

Allt det som kan komma av det som blir så himla fel

Vi brukar se på samma serie och igår kom ett nytt avsnitt som jag frågade om han ville komma till mig och se på kvällen. Och han svarade inte. När jag kom till gymmet var han där, men då hade det gått så många timmar att jag var sur och tvär. Jag såg att han såg mig, men jag varken gick fram eller ens uppmärksammade hans närvaro desto mer. När jag kom hem kollade jag telefonen heeeela tiden ifall han hade hört av sig, men inte ett knyst. Jag var ledsen och irriterad på samma gång och kände att gränsen var nådd. Det var bara en gång för mycket som han ”glömmer” att svara. Att glömma känns bara som en dålig ursäkt för att man ska slippa säga sanningen att man inte vill.

Jag bestämde mig där och då att att det fick vara nog, att jag är värd mer än så här. Mycket mer. Jag visste att det skulle bli tufft, ungefär som att sluta röka. En dag i taget och var för varje andetag kanske lite mer syre. Jag har gjort det förut, tagit mig till ytan igen. Den här gången visste jag dock att det inte skulle vara som förut, för den här gången är jag så väldigt mycket djupare fast. Jag skrev en lista på saker jag måste sluta med för att lyckas, saker jag måste göra och saker jag måste hitta för att distrahera mina tankar när det är som värst. Och helgen skulle bli starten, då jag skulle gråta ut och börja slicka mina sår.

Jag visste att jag skulle träffa honom idag, men bestämde mig för att låtsas som om ingenting hänt, inte visa mig sårad. Så fort vi blev ensamma sa han förlåt för att han inte svarat. -Men för helvete, Mafi, hur svårt kan det vara??!! blev min respons. -Men jag trodde att jag svarade!! sa han helt förtvivlad. Jag skrev ett svar och frågade när du skulle vara hemma, men fick ett samtal precis när jag tryckte på skicka så det kom aldrig iväg. Jag gick hela kvällen och kollade telefonen och surade för att du dissade mig och tänkte att då får det väl vara då, jävla surpuppa. Sen såg jag på morgonen att svaret var kvar i utkorgen.

Då kände jag bara att alla världens bördor släppte från mina axlar, allt bara rann av och jag började skratta. Jag sa att jag gjort samma sak. Kollat telefonen och svurit att om han inte svarar så kan han fan i mig dra åt helvete. Vi har alltså gått omkring och varit sura och sårade båda två och känt oss dissade helt i onödan pga teknikens under. Men jag kan inte hjälpa att tycka att det i all tokighet ändå blev så väldigt väldigt bra. Jag är urusel på spel och skulle aldrig ha klarat av att inte svara bara för att spela obrydd. Men tekniken(ödet?) fixade det åt mig istället. Hans reaktion och känslor då han trodde att jag inte svarade med vilje säger mig ganska mycket. Han var lika ledsen som jag.

När han senare på dagen assisterade mig vid fotografering av företagets truckar fick vi en stund ensamma i garaget. Då kramades vi väldigt hårt och väldigt länge som för att kompensera alla de dåliga känslor vi burit på. Andades in den andras doft, kände den andras hjärta slå. Våra kramar är alltid väldigt varma, men har nog aldrig känts riktigt så ljuvliga som då.

Annonser

2 tankar om “Tänk så fel det kan bli

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s