Släppte spärren

När det börjar sippra kommer snart en störtflod

Något av allt det jag hållit inom mig var tvunget att komma ut. Det var oundvikligt eftersom jag var nära att gå upp i limningen. Läget kanske inte var rätt och antagligen är jag den som kommer att få äta upp det, men när är läget någonsin rätt? Vi diskuterade vad vi skulle hitta för ny serie att plöja och hittade en massa vi skulle kunna tänka oss. Jag skrev att det var nog inte vårt största problem. Han skrattade och höll med. Då kände jag att något slags läge ändå öppnade sig så jag tog det. Jag bad honom upplysa mig om vad problemet egentligen är så jag slipper fundera. Då skrev han att det väl egentligen inte finns något problem förutom de han redan sagt och att jag inte ska fundera så mycket.

Jag sa att jag är tjej och att vi tänker oavbrutet. Jag påminde honom om att vara rak i alla lägen, både positiva och negativa, för det blir så mycket lättare att inte fundera då. Har jag inte varit rak då? blev hans svar. Har han det? Det beror väl på hur man ser det egentligen. Att säga att han inte kan lova mig något, att han inte vill såra mig, att det kommer att ta tid, att jag inte skulle ha kommit nu… ja, det är väl kanske att vara rak, men det är öppet för tolkning. Jag kan ta det som att han menar att det kommer att ta tid och han inte kan lova mig nåt just nu, men jag kan också ta det som att han vill ge mig en vink att han inte är intresserad. För är det inte lite såna ord som brukar användas? Så egentligen säger de orden mig ingenting konkret.

Här tog jag det hela ett steg ännu längre. Kände att jag måste få bort lite av tyngden från mitt bröst. Lätta på det som hotar att spränga mig. ”Det här är jobbigt kan jag säga. Jag håller inne med ganska mycket funderingar för att det känns som att jag pressar dig och då backar du. Jag vill inte pressa dig, jag vill bara att du ska lära känns mig ordentligt. Du frågade mig en gång hur det kommer sig att jag är singel och det är nog just därför, det gömmer sig en lite annan person under skalet som inte så många tar sig förbi. Jag vill bara att du ska vilja ta dig förbi helt enkelt, även om vi bara blir vänner i slutändan.” Han svarade inte.

Och med så många idioter i bagaget blev jag väl inte direkt förvånad, bara besviken. Då hade jag gjort det igen, sänt någon springande med benen på ryggen. Men jag behövde det för min egen skull, som jag alltid brukar. Senare på dagen var jag ner på hans område i ett jobbärende och hade en lång debatt med mig själv om jag skulle gå in eller bara skita i det. Jag må vara många mindre bra saker, men feg är inte en av dem. Ta tjuren vid hornen en gång för alla! Och vad gör han när jag kommer in då? Han flinar och frågar med ett tonfall som var fullt av skratt om det går bra för mig? Då är det svårt att vara allvarlig. Tycker du att det verkar som att det går bra för mig? frågade jag tillbaka. Jag hade ju rätt, eller hur, för du svarade ju inte ens? Då skrattade han igen och sa att han varit fullt upptagen med att hitta en serie åt oss och att gubbarna varit så jävla nyfikna att han bestämde sig för att svara sen.

Då pratade vi om det jag skrivit istället och jag fick ur mig ännu mer av det som tynger mig. Att många ser en hårdare yta hos mig än vad som egentligen finns där inne. Även han har kommenterat några gånger att jag ser bestämd ut och jag berättade att jag ofta uppfattats som dryg när jag var yngre, fast det egentligen är så långt ifrån sanningen man kan komma. Vi pratade även om det faktum att han backar när jag nämner något om vad jag känner eller tänker och att det varit så hela tiden. Då avbröt han mig och sa att det ju tidigare haft sina förklaringar. Jag höll med om att jag låtit mycket handla om honom för att det varit så av ganska naturliga skäl, men att det till slut blivit så att jag knappt vågat säga nåt om mig själv, att jag i normala fall inte har några problem med det. Förutom med mig, konstaterade han och log. Han sa att det jag skrivit var väldigt fint.

När han gett mig en kram och jag gick tillbaka kände jag mig ett ton lättare om hjärtat. Jag har så väldigt länge önskat att jag skulle hitta någon som kan se förbi alla mina känslostormar och ibland smått neurotiska beteende och bara le åt mig och ta mig famnen och säga att allt blir bra. Nu har jag hittat någon som skrattar åt mig och säger att jag inte ska fundera så mycket, som tar det med så stor ro att jag blev tvungen att ge honom en smäll och säga att han är trög. Då skrattade han ännu mer…

Annonser

4 tankar om “Släppte spärren

  1. Känner mig SÅ igen mig i det dära att få enormt mycket känslor som måste ut ur mig som då gör att folk backar! Jag ser oxå väldigt bestämd ut och när jag sen får mina känsloattacker så blir ju killar rädda! Vill också ha någon som ser bortom allt det där och jag hoppas och håller tummarna att han gör det så att det blir ni!!

    • Det är jobbigt, speciellt när man vet om hur man uppfattas men har svårt att göra nåt åt det. Det är ju bara den man är innan någon verkligen lär känna en. Jag hoppas han kan se att det finns nåt som är värt att söka lite efter under skalet 🙂

  2. What to say. Jag fattar mig inte på män överhuvudtaget och ska väl inse att det är dags att ge upp helt nu. Hoppas att allt går vägen med den här karln nu…inget mer strul, right!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s