I ett vägskäl

I mitt hjärta vet jag att det är du. Och du är allt som är rätt, men är tiden fel?

I fredags ingick det inte i planen att gå ut, men det slutade så ändå. På förfestens balkong hör jag en röst från grannen som jag skulle känna igen var som helst. Jag älskade den rösten. Det är nu ett år sedan ägaren av rösten gjorde mig fruktansvärt illa, men att se och prata med Nya J nu rör mig inte i ryggen.

Eftersom jag var nykter kände jag efter en stund ute att jag hade kunnat smita hem tidigt, men stannade ändå. När mitt sällskap stod i en oändlig kö till baren stod jag på dansgolvet och pratade med Nya J igen. Då ser jag honom komma över dansgolvet. Han såg mig inte först, så två av hans kompisar blev stående mellan oss. När han vände sig om och upptäckte mig gjorde han en dykning mellan dem och gav mig en lång kram. Hela tiden vi pratade rörde vi vid varandra, han tittade mig länge i ögonen och strök mig över kinden. Han såg trött och ledsen ut, men så otroligt sexig i skäggstubb. Jag vet att hela mitt kroppsspråk ändrades när han kom och jag kunde se i ögonvrån att Nya J iakttog oss. Jag antar att han också kunde se förändringen och det kändes som en skön spark på utsatt ställe.

Mafi höll sig kring mig ett tag, men sen tyckte hans kompisar att det blev nog och drog honom bort från mig. Vi sågs lite senare, men nånting i hans sätt att vara kändes inte helt okej. Och till slut blev det nästan så att han undvek mig. Så när jag åkte hem var jag ledsen och förvirrad. Hade jag sett sanningen jag inte velat se eller var det återigen det svarta som talade? Hela dagen efter var jag kluven. I ena stunden grät jag över att det kändes som att det inte skulle bli något mer mellan oss. I andra sekunden kände jag att det nog blir bra ändå, på ett eller annat sätt. En känslomässig berg- och dalbana hela dagen. Och dessutom skulle jag peppa upp mig för den planerade utgången. Jag ville bara stanna hemma, men bet ihop. Konstnären gav mig ett förslag ifall vi skulle ses: att charma honom. Var lättsam och flörtig, gör honom glad utan press!

Utekvällen började bra. De första jag såg var Psykologen och killen som räddade mig från mitt värsta förhållande. Så vi satte oss där och fick en riktigt rolig inledning. Tyvärr var det väldigt lite folk ute, så vi bestämde oss för att byta ställe och insåg genast att vi valt fel från början. Stället var packat. Och genom folkmassa kunde jag se att Mafi var ute även denna kväll. När han gick förbi oss på terassen slog jag till honom på den perfekta hockeyrumpan. När han vände sig om kunde jag ganska snabbt se att något var annorlunda. Han slängde sig i famnen på mig där jag satt och sa att han var så jävla arg. Han berättade att någon han känner sagt rätt elaka och skadliga saker om honom och att han för första gången i sitt liv kände för att spöa någon. Jag sa att han antagligen reagerar som han gör för att han inte är i balans annars. Han lugnade sig när vi pratade och jag kände att han inte alls var som kvällen innan. Han pussade mig flera gånger och brydde sig inte om vem som såg. Jag tänkte på Konstnärens tips och försökte vara lättsam och flörtig. Jag sa att jag visste hur han skulle få tankarna på annat håll och att det var genom att följa med mig hem. Han stönade och sa att han vill, men att det bara skulle kännas bra för stunden. Ta det för stunden då, sa jag. Du har ingen press från mig. Han såg på mig och gav mig en puss. Du är så en så jävla fin tjej! Mycket bättre än jag. Jag svarade att om jag verkligen är så bra som han säger, tror han då att jag skulle vilja vara med någon som inte var det? Jag sa att han ska tänka på mig som något som gör honom glad i allt det här. Det gör du!!!! svarade han. Jag tycker så jävla mycket om dig, jag är bara inte mig själv just nu. Sen sa han det som tog rakt i hjärtat:

Du skulle inte komma nu! Du skulle vara den man träffar när man kommit till ett vägskäl…

Jag svarade att jag kommer att vara där då också.

Och det kommer jag att vara. Jag kommer att vänta, hur länge det än tar. En vacker dag när allt lugnat ner sig och han funnit sin väg och sig själv igen kommer jag att finnas där. Och han kommer att bli min.

Annonser

2 tankar om “I ett vägskäl

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s