Som en kväll i en barrskog…

 

…fyller du mina sinnen…

I lördags var jag anlitad som fototgraf på ett bröllop. Bruden är en vän till mina vänner här, som sett de foton jag tagit på Frisören och hennes bebis. Jag tog inte de ”riktiga” bröllopsbilderna utan allt annat: förberedelserna, kyrkan, gästerna, festen. Jag vet att jag är dålig på att ta betalt och egentligen borde begära mer, men när man inte direkt är proffs så tar det emot. Men det var ett vackert bröllop och en trevlig fest där nästan alla mina vänner var gäster, så det var en kul upplevelse. Min bordskavaljer var Brad Pitt. Jag begärde att få sitta längst ut i något bord för att kunna röra mig obemärkt och då blev det så att på andra sidan bordet stod en stolpe. På denna stolpe hade de klistrat upp ett foto på Brad i smoking och fluga. Så hela kvällen hade han ett stort charmigt leende på läpparna. Han var väluppfostrad och blev inte full som vissa andra. Kan väl tycka att han var lite tyst dock, men det gör inget eftersom han uppenbarligen bara hade ögon för mig 🙂

När jag har ett uppdrag med kameran så snappar jag upp det man borde snappa upp bildmässigt… ett leende här, ett ögonkast där osv, men jag brukar inte hinna följa det som verkligen sker såsom tex gästerna på bröllopet gjorde. Alla känslor som bubblar upp, minnen och längtan. Men under ett ögonblick i kyrkan släppte jag garden lite. Vår lokala ”Idol-kändis” sjöng Annie´s song på svenska och precis när jag tagit ett foto var det som om tiden stod stilla. Akustiken i kyrkan och orden i kombination fastnade hos mig så att en tår hittade sin väg fram.

”Som en kväll i en barrskog, fyller du mina sinnen. Ja, som bergen om våren, som en vandring i regn.

Som en storm i en öken, som ett sömnigt blått vatten.

Du fyller mitt sinne, kom fyll mig igen. Dig vill jag älska. Låt mig ge dig mitt liv.

Låt mig höra dig skratta. Låt mig bli i din famn.

Låt mig ligga bredvid dig. Låt mig stanna för alltid.

Dig vill jag älska… och älska igen…”

Att få känna det där igen för någon. Låt mig ligga bredvid dig… Låt mig stanna för alltid… Kommer jag nånsin känna det för någon igen och främst…kommer det vara besvarat? Kommer jag en dag se in i någons ögon och svämma över av känslan att jag aldrig vill vara någon annanstans?