Saker blir sällan som man tänkt sig…

Håll mig förankrad så att min bubbla inte flyger för vinden igen…

Det var som att slungas ett år tillbaka i tiden på bara några minuter. I ena andetaget var jag den starka människa jag varit det senaste halvåret och i det andra var vi tillbaka i allt drama som jag då gjorde allt för att komma ur. Det som skulle bli en trevlig välkomstfest bland vänner blev ett virrvarr av förolämpningar och simpelt tjafs.

Jag var nervös inför att träffa Valpen igen efter så lång tid. Spänd för hur han skulle bete sig när han såg mig, för hur jag skulle känna och hur kvällen skulle spela ut. När jag kom in i lägenheten där han var fick jag först en kram av Vilsen och en annan kompis innan Valpen kom fram. Han tog ett hårt tag om midjan på mig och lyfte upp mig i famnen så jag fick lägga benen runt honom. Så dansade vi runt i hallen ett tag, pussarna flög över hela ansiktet och jag kände mig som en liten unge. Det var sjukt kul att få se honom igen. 

Vi fick inte tillfälle att prata speciellt mycket för det dröjde inte länge förrän Vilsen förstörde stämingen för alla genom att strö förolämpningar omkring sig åt höger och vänster. Han har alltid varit stöddig och haft attitydproblem, men nu var han värre än vanligt. Jag tror att han kände sig mindre viktig än Valpen. Han kom också hem samma dag, men det kändes som att alla egentligen mest firade Valpens hemkomst. Mig inkluderad. Och det gjorde att han sökte uppmärksamhet på det enda sätt han kan, genom att mucka gräl. Den som fick ta värsta smällen var såklart tvillingbrorsan. Som vanligt.

När jag kom hem kändes det som en lättnad att få krypa ner i min egen säng, långt borta från allt drama som en gång gjorde mig för svag för att skydda mig själv. Jag vill inte tillbaka dit. Efter alltför få timmars sömn var det dags att vara småbarnsmamma igen. Från en värld till en helt annan. Hon sov bra, åt bra och var inte ens nära att bli ledsen en enda gång, så allt gick bra, men jag kände ändå på söndag när KusinVitamin hämtade hem henne att min helg bara försvunnit i ett töcken. Det kändes ännu på måndag morgon som att vara kvar i en liten bubbla av overklighet som jag oftast hamnar i när drama sprider sig i luften. Förra året vid den här tiden såg jag mitt jobb som ett slags fängelse, men när jag klev in genom dörrarna och drog mitt kort för att stämpla in var det som att åter förankra sig till verkligheten på något sätt. Koppla fast en krok i bältet för att stanna väl grundad på marken.

Men igår var det dags igen. Grabbkväll på andra sidan älven där inga tjejer var välkomna och en tjejkväll hos mig slutade med att grabbarna korsade vattnet i saknad efter kvinnligt sällskap och plötsligt var huset fullt. Inte alls vad jag räknat med, men det gick bra trots allt. Vilsen bad om ursäkt för sist och skötte sig hela kvällen. Valpen och jag fick en chans att prata, men vad som sas tar vi i ett eget inlägg…

Annonser

2 tankar om “Saker blir sällan som man tänkt sig…

    • Liiite drama funkar och kan vara intressant, men det här var bara otrevligt och obehagligt. Och speciellt när det inte var varken första eller sista gången.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s