Hellre ensam

Not alone but very lonely…

Vid det här laget borde jag väl ha lärt mig vad som funkar och inte funkar. Men likförbannat gör jag saker som inte är att följa hjärtat. Jag trodde att jag skulle kunna glömma och gå vidare genom att släppa in någon annan i mitt liv. Och det hade kunnat funka om personen ifråga hade passat mig bättre. Det jag behövde var någon som fick mig att skratta och glömma tiden ett tag, någon som gav mig närhet för en stund och kanske sa något värmande och som jag kände att jag kunde slappna av med och glömma tiden ett tag. Men det var inte vad jag fick.

Han kanske var nervös, men allt han sa och till och med hur han pratade kändes stelt och konstlat. Jag var den som fick hålla igång samtalet och det orkar jag inte efter en viss gräns. Och tystnad kändes inte bekvämt. Visst fick jag lite närhet av att ligga bredvid honom i soffan under filmen, men kom på mig själv med att börja jämföra en liknande situation med någon annan. Nya J, mästaren på att mysa till film kommer ingen att slå på länge tror jag. Och trots att han gjorde mig illa så kommer jag alltid att komma ihåg de stunderna.

Han ville att jag skulle stanna över natten, vilket jag gjorde, men det var inte rätt på en fläck. Sexet var väl ok, men jag tror inte det är ett bra tecken när tårarna börjar rinna när det är över. Jag gjorde mitt bästa, men det gick inte att hejda. Han märkte inget, men i den stunden kände jag mig så fruktansvärt ensam. Det var inte i hans armar jag ville vara. Hade han tagit mig med storm hade jag antagligen inte känt som jag gjorde.  Jag hade behövt någon som inte kan ta händerna ifrån en, som trycker upp en mot en vägg och tar andan ur en. Men det finns som ingen gnista alls. Jag kunde knappt somna och funderade länge på att bara åka hem, men det kändes taskigt. Till slut lyckades jag somna, men drömde konstiga drömmar. Jag vaknade tidigt och han var trött så jag åkte. Han protesterade inte.

Att jag varit ganska djupt ner i förnekelsen blev ju uppenbart. Att försöka glömma genom att träffa någon som jag inte är säker på funkar inte för mig hur gärna jag än vill att det ska det. Jag tänkte att det kanske kan växa fram, men jag har ju försökt det förut och det gick inte bra då heller. Hellre ensam än på två med fel person. Det finns bara en person som jag kunnat vara med i situationer som denna, som alltid gett mig vad jag behövt precis när jag behövt det och som jag inte känt mig ensam med… Och om mindre än två veckor flyttar han hem igen efter ett halvår i Norge. Valpen…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s