Släpper in ljuset

När du väljer att fortsätta gå genom livet med skygglappar ska jag öppna mina fönster och släppa in ljuset…

Igår hade jag en sån där dag igen. En dag då jag kände för mycket, tänkte för mycket och ställde för många frågor. Jag kommer alltid till en gräns då jag behöver få svar innan jag kan gå vidare. Det blir som en låsning, nästan en tvångstanke. Jag bara måste helt enkelt. Jag tänker oftast vid den punkten att jag inte har något att förlora. Och så gör jag det. Kastar mig handlöst ut. 

Mitt i det blir jag stressad över att inte bli förstådd, inte få den respons jag vill ha, inte nå fram. Mitt i det är det fruktansvärt tungt och sorgligt och jag hatar mig själv för att jag inte kan lära mig att hålla käften eller skaffa mig lite stolthet som hindrar mig från att fläka ut min själ till någon som uppenbarligen inte vill ha den. Mitt i det är det tortyr för hjärtat, men ändå gör jag det om och om igen.

Men efteråt kommer den oftast som ett brev på posten. Känslan av lättnad. För trots att jag hatar vad jag gör precis när jag gör det och vill banka huvudet i väggen för att få något slags vett in i det, så behöver jag det. Jag behöver ställa de frågor som krossar illusionen som ett nålstick i en balong. Jag behöver få det svart på vitt för att kunna släppa taget och gå vidare.

Han kan inte lova mig mer än vänskap. Det har jag inte bett om heller. Det enda jag ville veta var om jag ens finns i hans tankar, om jag finns nånstans i bilden när han ser sin framtid eller om allt bara varit i mitt huvud. Han gör och säger allt så rätt och beundransvärt att jag nästan blir arg. Han är noga med att inte ge mig falska förhoppningar och pratar om vänskap för att inte trassla till sitt liv mer. Och jag tycker bara om honom ännu mer för det. Ingen kan anklaga honom för att göra något fult eller fel. Men samtidigt kan jag inte hjälpa att jag tycker han är feg. Han kan inte lämna av rädsla för att såra henne och han kan inte visa sina känslor av rädsla för att såra mig. Att han gör allt rätt gör det bara värre.

Men hans feghet och hans oförmåga att uttrycka minsta ”otillåtna” känsla i ord gör att den lojalitet jag känt vittrar sönder. Han tror att det han gör inte räknas eftersom hans ord inte följer efter. Den bristen på stake och ryggrad ger mig en känsla av att inte vilja vänta mer. Jag kände mig otrogen förut och ville inte att han nånsin skulle veta att någon annan följt med mig hem. Men han har på sätt och vis gjort sitt val nu genom att vara feg och det släpper mig fri. Fri att öppna ögonen och ge någon annan en chans. Öppna fönstren och släppa in solen. 

Glöm, glöm att jag finns. Glöm alla ord, alla du minns.

Glöm det vi har gjort och vad du trott.

Släpp det som har hänt och sudda ut det du har känt.

Glöm allt det vi aldrig haft, glöm, glöm, glöm mig om du kan… 

Annonser

2 tankar om “Släpper in ljuset

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s