Sådan mor sådan dotter

Är du framför mig eller bakom?

Senaste dagarna har jag funderat mycket på min mamma och räknat lite… När min mamma var 27 träffade hon en 7 år yngre kille som hon sedan levde med de närmaste 11 åren. Jag vet att jag nämnt honom förut för att jag i mångt och mycket är ganska lik honom till sättet. Eller har i alla fall varit det tidigare när jag tänker på det sociala. Eftersom jag var barn själv så tänkte jag aldrig på hur ung han egentligen var. Jag såg honom bara som en del av våra liv och även om han inte egentligen var någon pappafigur så ser jag ändå honom som det nu i efterhand.

Han sa alltid att han inte ville ha egna barn och det passade ju min mamma eftersom hon redan hade två ganska stora barn. Han och min storebror kom inte särskilt bra överens. Det kan ju bero på att han bara var 10 år äldre än Lillebror och Lillebror var en ganska stökig unge. Med mig kom han däremot bra överens och jag kommer ihåg att jag var med honom på några orienteringsresor och bodde i militärtält. Kanske är det därifrån min dragning till fjällen kommer… och min dragning till naturen i allmänhet eftersom vi varje sommar bodde i husvagn i skogen vid en strand och levde ett liv fyllt av vattenskidåkning. Jag har inte sett honom på säkert 15 år och tänker på honom ibland. Och undrar givetvis om han någonsin tänker på mig.

När de separerade var min mamma 38 år och han hade just passerat 30. DÅ blev han vuxen, medans jag alltid sett honom som vuxen. Det var han ju faktiskt inte. Klart att han inte ville ha barn, han var ju bara ungdom själv. Nu är han gift och har i alla fall två barn vad jag vet. Ibland funderar jag på att försöka hitta honom och höra av mig. Bara för att.

Efter det var min mamma ensam till den dag hon gick bort, 5 år senare. Visst hade hon någon kortare fling med någon, men aldrig något seriöst eller mer varaktigt. Den sista var precis när hon fick sin diagnos. Jag vet att hon verkligen gillade honom, men av olika anledningar blev det aldrig något. Så när hon dog hade hon bara mig.

Även om hon var några år äldre än jag är nu så ser jag likheterna. Hon gick ur ett långt förhållande, förmodligen den största och bästa kärleken i hennes liv (min pappa var inte direkt guds gåva till kvinnan). Hon hade två barn som hon uppfostrade ensam. Jag är i samma fas av livet som hon var i då. Jag har varit singel i över 3 år och ser inte att det kommer att ändras any time soon. Ibland önskar jag så sjukt mycket att hon var här och kunde ge mig råd. Jag förstod det nog inte då, men ser det nu. Hur lika vi blev.

Så hur blir livets skede som hon aldrig fick uppleva? Är jag verkligen där hon var, med utsikten att redan ha upplevt den kärlek som var tilldelad mig i livets lott? Eller är jag i skedet hon var efter min pappa? Med den största och bästa kärleken ännu framför mig?

Annonser

En tanke på “Sådan mor sådan dotter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s