I-landsproblem

Snälla, ta ett beslut! Gör något!!

På måndag blev jag kallad till IT-chefen som lät så allvarlig att jag blev rädd. Stäng dörren! Gulp, va fan nu då? Han är normalt en ganska glad och snäll person, så jag började genast fundera vad jag kan ha gjort för fuffens på min dator som jag inte borde. Men attityden han hade var bara för att skrämma mig, för sen skrattade han och erkände sin taktik. Skulle bara se din reaktion…

Istället blev jag headhunted. En på hans avdelning har sagt upp sig och jag har magisterexamen i systemvetenskap. Vill jag byta jobb? Och jobba med det jag lagt en mindre förmögenhet i studielån på att bli? Kan inte fatta att jag säger det, men nej det vill jag inte. Jag trivs där jag är och hade jag börjat plugga senare i livet än jag gjorde så hade jag blivit ekonom. Nu jobbar jag som ekonom så varför ändra ett vinnande koncept? Kanske för lönen? Hmmm….kanske, men ändå spontant nej. Det hade han nog förstått redan, men ville ändå kolla läget. Och tillade att om de inte hittar något annan lämplig så kan de ändå beordra mig att byta. Tack för den! Jag tror nu inte att det blir så, men de kan om de vill. Vaddå i-landsproblem? Jobbigt att bli headhunted, juh! 😛

Jobbet håller mig sysselsatt och det är tur för annars hade jag nog varit mitt vanliga känslostormiga jag som vill att allt ska hända helst igår. Jag pendlar ganska snabbt mellan att tappa hoppet och helt bestämma mig för att ta ett steg tillbaka och börja avskriva, börja glömma. Jag gör mina små ritualer för mig själv. Gråter en skvätt och säger hejdå.

Sen krävs det bara att han ser mig i ögonen för att jag ska inse att jag inte kan backa. Det här är ännu svårare än vanligt. Jag kan känna att han verkligen gillar mig. Jag behöver inte analysera sönder och tolka och göra saker större än de är, men det verkar inte räcka till och går på tok för sakta för min smak.

Igår sa han att jag gör honom nervös. Bra, tyckte jag, men sa också att det verkar ju inte hjälpa. Jo, det hjälper, sa han då. Sen blev vi avbrutna och han förklarade aldrig hur han menade. Jag vill inte att min närvaro och existens ska göra att han har något trevligt att se fram emot när han är på jobbet för att sedan orka leva med det han har hemma. Jag vill att min existens ska hjälpa honom att inte vilja gå tillbaka till det han har hemma. 

Ännu ett i-landsproblem….

Annonser

6 tankar om “I-landsproblem

  1. Nä men precis!! Han ska inte både ha kakan och äta den!! Roligt ändå att bli headhuntad! Men skönt att du trivs där du är. Stor kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s